Job 42

1 Job svarade HERREN och sade:

Then Job answered the Lord, and said:

2 Ja, jag vet att du förmår allt, och att intet som du besluter är dig för svårt.

I know that thou canst do all things, and no thought is hid from thee.

3 Vem var då jag som i oförstånd gav vishet namn av mörker? Jag ordade ju om vad jag icke begrep, om det som var mig för underbart och det jag ej kunde förstå.

Who is this that hideth counsel without knowledge? Therefore I have spoken unwisely, and things that above measure exceeded my knowledge.

4 Men hör nu, så vill jag tala; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

Hear, and I will speak: I will ask thee, and do thou tell me.

5 Blott hörsägner hade jag förnummit om dig, men nu har jag fått se dig med egna ögon.

With the hearing of the ear, I have heard thee, but now my eye seeth thee.

6 Därför tager jag det tillbaka och ångrar mig, i stoft och aska.

Therefore I reprehend myself, and do penance in dust and ashes.

7 Sedan HERREN hade talat så till Job, sade han till Elifas från Teman: "Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, därför att I icke haven talat om mig vad rätt är, såsom min tjänare Job har gjort.

And after the Lord had spoken these words to Job, he said to Eliphaz the Themanite: My wrath is kindled against thee, and against thy two friends, because you have not spoken the thing that is right before my, as my servant Job hath.

8 Så tagen eder nu sju tjurar och sju vädurar, och gån till min tjänare Job och offren dem såsom brännoffer för eder; ock låten min tjänare Job bedja för eder. Till äventyrs skall jag då, av nåd mot honom, avstå från att göra något förskräckligt mot eder, till straff därför att I icke haven talat om mig vad rätt är, såsom min tjänare Job har gjort."

Take unto you therefore seven oxen, and seven rams, and go to my servant Job, and offer for yourselves a holocaust: and my servant Job shall pray for you: his face I will accept, that folly be not imputed to you: for you have not spoken right things before me, as my servant Job hath.

9 Då gingo Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naaman åstad och gjorde såsom HERREN hade tillsagt dem; och HERREN tog nådigt emot Jobs bön.

So Eliphaz the Themanite, and Baldad the Suhite, and Sophar the Naamathite went, and did as the Lord had spoken to them, and the Lord accepted the face of Job.

10 Och då nu Job bad för sina vänner, upprättade HERREN åter honom själv; HERREN gav Job dubbelt igen mot vad han förut hade haft.

The Lord also was turned at the penance of Job, when he prayed for his friends. And the Lord gave Job twice as much as he had before.

11 Och alla hans bröder och systrar och alla hans forna bekanta kommo till honom och höllo måltid med honom i hans hus, och ömkade honom för alla de olyckor som HERREN hade låtit komma över honom. Och de gåvo honom vardera en kesita och en guldring.

And all his brethren came to him, and all his sisters, and all that knew him before, and they ate bread with him in his house: and bemoaned him, and comforted him upon all the evil that God had brought upon him. And every man gave him one ewe, and one earring of fold.

12 Och HERREN välsignade slutet av Jobs levnad ännu mer än begynnelsen, så att han fick fjorton tusen får, sex tusen kameler, ett tusen par oxar och ett tusen åsninnor.

And the Lord blessed the latter end of Job more than his beginning. And he had fourteen thousand sheep, and six thousand camels, and a thousand yoke of oxen, and a thousand she asses.

13 Och han fick sju söner och tre döttrar.

And he had seven sons, and three daughters.

14 Den första dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den tredje Keren-Happuk.

And he called the names of one Dies, and the name of the second Cassia, and the name of the third Cornustibil.

15 Och så sköna kvinnor som Jobs döttrar funnos icke i hela landet; och deras fader gav dem arvedel bland deras bröder.

And there were not found in all the earth women so beautiful as the daughters of Job: and their father gave them inheritance among their brethren.

16 Och Job levde därefter ett hundra fyrtio år, och fick se sina barn och barnbarn i fyra led.

And Job lived after these things, a hundred and forty years, and he saw his children, and his children’s children, unto the fourth generation,

17 Sedan dog Job, gammal och mätt på att leva.

and he died an old man, and full of days.