Job 41

1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?

“Livyatan'ı çengelle çekebilir misin, Dilini halatla bağlayabilir misin?

2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?

Burnuna sazdan ip takabilir misin, Kancayla çenesini delebilir misin?

3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?

Yalvarıp yakarır mı sana, Tatlı tatlı konuşur mu?

4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?

Seninle antlaşma yapar mı, Onu ömür boyu köle edesin diye?

5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?

Kuşla oynar gibi onunla oynayabilir misin, Hizmetçilerin eğlensin diye ona tasma takabilir misin?

6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?

Balıkçılar onun üzerine pazarlık eder mi? Tüccarlar aralarında onu böler mi?

7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?

Derisini zıpkınlarla, Başını mızraklarla doldurabilir misin?

8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.

Elini üzerine koy da, çıkacak çıngarı gör, Bir daha yapmayacaksın bunu.

9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.

Onu yakalamak için umutlanma, Görünüşü bile insanın ödünü patlatır.

10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?

Onu uyandıracak kadar yürekli adam yoktur. Öyleyse benim karşımda kim durabilir?

11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.

Kim benden hesap vermemi isteyebilir? Göklerin altında ne varsa bana aittir.

12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.

“Onun kolları, bacakları, Zorlu gücü, güzel yapısı hakkında Konuşmadan edemeyeceğim.

13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?

Onun giysisinin önünü kim açabilir? Kim onun iki katlı zırhını delebilir?

14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.

Ağzının kapılarını açmaya kim yeltenebilir, Dehşet verici dişleri karşısında?

15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.

Sımsıkı kenetlenmiştir Sırtındaki sıra sıra pullar,

16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.

Öyle yakındır ki birbirine Aralarından hava bile geçmez.

17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.

Birbirlerine geçmişler, Yapışmış, ayrılmazlar.

18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.

Aksırması ışık saçar, Gözleri şafak gibi parıldar.

19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.

Ağzından alevler fışkırır, Kıvılcımlar saçılır.

20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.

Kaynayan kazandan, Yanan sazdan çıkan duman gibi Burnundan duman tüter.

21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.

Soluğu kömürleri tutuşturur, Alev çıkar ağzından.

22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.

Boynu güçlüdür, Dehşet önü sıra gider.

23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.

Etinin katmerleri birbirine yapışmış, Sertleşmiş üzerinde, kımıldamazlar.

24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.

Göğsü taş gibi serttir, Değirmenin alt taşı gibi sert.

25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.

Ayağa kalktı mı güçlüler dehşete düşer, Çıkardığı gürültüden ödleri patlar.

26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.

Üzerine gidildi mi ne kılıç işler, Ne mızrak, ne cirit, ne de kargı.

27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.

Demir saman gibi gelir ona, Tunç çürük odun gibi.

28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;

Oklar onu kaçırmaz, Anız gibi gelir ona sapan taşları.

29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.

Anız sayılır onun için topuzlar, Vınlayan palaya güler.

30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.

Keskin çömlek parçaları gibidir karnının altı, Düven gibi uzanır çamura.

31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.

Derin suları kaynayan kazan gibi fokurdatır, Denizi merhem çömleği gibi karıştırır.

32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.

Ardında parlak bir iz bırakır, İnsan enginin saçları ağarmış sanır.

33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.

Yeryüzünde bir eşi daha yoktur, Korkusuz bir yaratıktır.

34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.

Kendini büyük gören her varlığı aşağılar, Gururlu her varlığın kralı odur.”