Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
¿SACARÁS tú al leviathán con el anzuelo, ó con la cuerda que le echares en su lengua?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
¿Pondrás tú garfio en sus narices, y horadarás con espinas su quijada?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
¿Multiplicará él ruegos para contigo? ¿hablaráte él lisonjas?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
¿Hará concierto contigo para que lo tomes por siervo perpetuo?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
¿Jugarás tú con él como con pájaro, ó lo atarás para tus niñas?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
¿Harán de él banquete los compañeros? ¿partiránlo entre los mercaderes?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
¿Cortarás tú con cuchillo su cuero, ó con asta de pescadores su cabeza?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
Pon tu mano sobre él; te acordarás de la batalla, y nunca más tornarás.
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
He aquí que la esperanza acerca de él será burlada: porque aun á su sola vista se desmayarán.
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
Nadie hay tan osado que lo despierte: ¿quién pues podrá estar delante de mí?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
¿Quién me ha anticipado, para que yo restituya? [Todo lo que hay] debajo del cielo es mío.
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
Yo no callaré sus miembros, ni lo de sus fuerzas y la gracia de su disposición.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
¿Quién descubrirá la delantera de su vestidura? ¿quién se llegará á él con freno doble?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
¿Quién abrirá las puertas de su rostro? Los órdenes de sus dientes espantan.
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
La gloria [de su vestido son] escudos fuertes, cerrados entre sí estrechamente.
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
El uno se junta con el otro, que viento no entra entre ellos.
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
Pegado está el uno con el otro, están trabados entre sí, que no se pueden apartar.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
Con sus estornudos encienden lumbre, y sus ojos son como los párpados del alba.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
De su boca salen hachas de fuego; centellas de fuego proceden.
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
De sus narices sale humo, como de una olla ó caldero que hierve.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
Su aliento enciende los carbones, y de su boca sale llama.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
En su cerviz mora la fortaleza, y espárcese el desaliento delante de él.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
Las partes momias de su carne están apretadas: están en él firmes, y no se mueven.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
Su corazón es firme como una piedra, y fuerte como la muela de abajo.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
De su grandeza tienen temor los fuertes, y á causa de su desfallecimiento hacen por purificarse.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
Cuando alguno lo alcanzare, ni espada, ni lanza, ni dardo, ni coselete durará.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
El hierro estima por pajas, y el acero por leño podrido.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
Saeta no le hace huir; las piedras de honda se le tornan aristas.
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
Tiene toda arma por hojarascas, y del blandir de la pica se burla.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
Por debajo [tiene] agudas conchas; Imprime [su] agudez en el suelo.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
Hace hervir como una olla la profunda mar, y tórnala como una olla de ungüento.
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
En pos de sí hace resplandecer la senda, que parece que la mar es cana.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
No hay sobre la tierra su semejante, hecho para nada temer.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
Menosprecia toda cosa alta: es rey sobre todos los soberbios.
