Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
¿Puedes tú sacar con un anzuelo el cocodrilo, atar con una cuerda su lengua?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
¿Pondrás una soga en su nariz, y perforarás con garfio su quijada?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
¿Se acercará a ti con palabras sumisas o te hablará con lisonjas?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
¿Hará un pacto contigo para que lo tomes como esclavo perpetuo?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
¿Jugarás con él como con un pájaro? ¿Lo atarás para entretener a tus niñas?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
¿Los comerciantes harán negocio por él? ¿Lo cortarán en trozos entre los mercaderes?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
¿Podrás abrirle el cuero con lancetas, o su cabeza con arpones?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
Pon tu mano sobre él. Recuerda la batalla con él. No lo volverás a hacer.
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
Ciertamente la esperanza de esta pelea queda frustrada. Un hombre desfallece con solo verlo.
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
Nadie se atreve a despertarlo. ¿Entonces quién puede estar en pie delante de Mí?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
¿Quién me dio primero a Mí, para que Yo le restituya? Todo lo que hay debajo del cielo es mío.
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
No guardaré silencio acerca de sus miembros, ni de su gran fuerza ni de su excelente figura.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
¿Quién levanta la primera capa de su envoltura y penetra a través de su doble coraza?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
¿Quién abre la parte posterior de su boca rodeada de dientes espantosos?
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
Sus fuertes escamas son su orgullo, cerradas entre sí como firme sello,
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
tan unidas la una con la otra que ni el aire pasa entre ellas.
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
Están soldadas, cada una a su vecina, trabadas entre sí, no se pueden separar.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
Su estornudo lanza destellos de luz. Sus ojos son como los párpados de la aurora.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
De la parte posterior de su boca salen llamaradas y se escapan centellas de fuego.
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
De sus fosas nasales sale vapor como el de una olla que hierve al fuego.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
Su aliento enciende los carbones. Salen llamaradas de las partes posteriores de su boca.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
En su nuca se asienta la fuerza. Ante él cunde el terror.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
Los pliegues de su carne son compactos. Están firmes en él y no se mueven.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
Su corazón es duro como la piedra, como la piedra inferior de un molino.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
Cuando se levanta, tiemblan los valientes, y por el quebrantamiento, retroceden.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
La espada no lo alcanza, ni la lanza, ni la lanceta, ni la flecha, ni la lanza arrojadiza.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
Para él el hierro es como pasto, y el bronce, madera carcomida.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
No lo ahuyentan las flechas. Las piedras de la honda le son como rastrojo.
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
Los garrotes le son como hojarasca. Se burla del brillo del arma arrojadiza.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
Por debajo tiene conchas puntiagudas, se extiende como un trillo sobre el lodo.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
Hace lo profundo del mar hervir como una olla. Lo convierte como una olla de ungüento.
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
Detrás de él brilla una estela de agua como barba encanecida.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
Nada hay semejante a él sobre la tierra. Fue hecho exento de temor.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
Menosprecia todo lo elevado. Es rey de todos los hijos del orgullo.
