Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
¿Pescas tú con anzuelo a Leviatán, y atas con una cuerda su lengua?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
¿Le meterás un junco en la nariz, le taladrarás con un gancho la quijada?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
¿Acaso te dirigirá muchas súplicas, o te dirá palabras tiernas?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
¿Hará pacto contigo? ¿Lo tomarás por perpetuo esclavo?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
¿Juguetearás con él como con un pájaro? ¿Lo atarás para tus hijas?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
¿Lo tomarán los amigos para comida? ¿Se lo repartirán entre sí los mercaderes?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
¿Horadarás su cuero con flechas, y con el arpón su cabeza?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
Pon (una vez) en él tu mano; y no olvidarás el combate; no volverás a hacerlo.
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
He aquí que la esperanza (de los cazadores) es vana; su solo aspecto basta para echarlos por tierra.”
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
“Nadie es tan audaz que le despierte. ¿Quién es capaz de mantenerse en pie delante de Mí?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
¿Quién me dio algo primero, para que Yo lo recompense? Mío es lo que hay bajo todo el cielo.
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
No callaré sus miembros, su fuerza, la armonía de sus proporciones.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
¿Quién puede abrir las mallas de su cota, franquear la doble fila de sus dientes?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
Las puertas de su boca ¿quién jamás las ha abierto?; el cerco de sus dientes causa espanto.
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
Su espalda cubren escamas en forma de escudos, compactas como un sello de piedra.
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
Se traba una con otra tan íntimamente, que el aire no puede pasar entre ellas.
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
Una está pegada a la otra; asidas entre sí no pueden separarse.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
Sus estornudos son chispas de fuego, sus ojos como los párpados de la aurora.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
De su boca salen llamas y se escapan centellas de fuego.
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
Sus narices arrojan humo, como de olla encendida e hirviente.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
Su resoplido enciende carbones y su boca despide llamaradas.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
En su cerviz reside la fuerza, ante él tiembla el mismo espanto.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
Aun las partes flojas de su carne están unidas entre sí, sin que quede resquicio ni posibilidad de oscilar.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
Su corazón es duro como piedra; tan duro como la muela inferior.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
Cuando se alza tienen miedo los más valientes, y de terror están fuera de sí.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
La espada que le acomete se rompe, lo mismo que la lanza, el dardo y la coraza.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
Estima como paja el hierro, y el bronce como leña carcomida.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
No le pone en fuga el hijo del arco; las piedras de la honda le parecen paja.
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
La maza es para él como hojarasca, y se ríe del silbido del venablo.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
Su vientre tiene puntas de teja, se arrastra cual trillo sobre el cieno.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
Hace hervir el abismo como olla, y el mar como caldero de ungüentos.
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
Tras él un surco de luz, de modo que el abismo parece canoso.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
No hay en la tierra semejante a él, pues fue creado para no tener miedo.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
Mira (con desprecio) lo más alto; es rey de todos los soberbios.”
