Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
“Ati hokkoo qurxummiitiin Lewaataan harkiftee baasuu yookaan arraba isaa funyoodhaan hidhuu ni dandeessaa?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
Funyaan isaa keessa funyoo baasuu yookaan lafee mangaagaa isaa hokkoodhaan uruu ni dandeessaa?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
Inni akka ati isaaf araaramtuuf guddisee si kadhataa? Afaan nagaatiinis sitti ni dubbataa?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
Akka ati bara baraan garbicha godhattuuf inni si wajjin kakuu ni galaa?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
Ati akka simbirroota wajjin taphattu isa wajjin ni taphattaa? Yookaan shamarran keetiif isa ni hiitaa?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
Daldaltoonni isa irratti gatii wal dubbatuu? Warra bitee gurguruufis isa ni qooduu?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
Ati gogaa isaa xiyyaan, yookaan mataa isaa hokkoo ittiin qurxummii qabaniin wawwaraanuu ni dandeessaa?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
Yoo harka keetiin isa tuqxe, walʼaansoo sana ni yaadatta; deebitees waan sana hin gootu!
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
Isa moʼanna jedhanii abdachuun soba; ijumaan isa ilaaluunuu nama hollachiisa.
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
Namni isa dammaqsuuf garaa qabaatu tokko iyyuu hin jiru. Egaa namni na dura dhaabachuu dandaʼu eenyu?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
Namni waa natti kennatee ani deebisuufii qabu eenyu? Wanni samii jala jiru hundinuu kanuma koo ti.
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
“Ani waaʼee harkaa fi miilla isaa, waaʼee jabinaa fi dhaaba toluu isaa dubbachuu hin dhiisu.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
Eenyutu uffata inni irraan uffatu irraa baasa? Eenyutu luugama qabatee isatti dhiʼaata?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
Eenyutu balbala afaan isaa isa ilkaan isaa sodaachisaa sanaan marfame banuu dandaʼa?
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
Dugdi isaa gaachanawwan tarree galan, kanneen akka malee walitti maxxanfaman qaba;
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
tokkoon tokkoon gaachanawwan sanaa akka qilleensi gidduu isaanii hin baaneef baayʼee walitti maxxanu.
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
Isaan jabeeffamanii walitti qabsiifaman; waan walitti fayyaniif gargar hin baafaman.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
Haxxissoon isaa balaqqeessa ifaa baasa; iji isaa immoo akkuma ifa biiftuu reefuu baatuu ti.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
Afaan isaa keessaa arraba ibiddaatu baʼa; qaanqeenis afaan isaa keessaa ni faffacaʼa.
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
Akkuma aara xuwwee ibidda shambaqqoo irratti dafqu keessaa baʼuu funyaan isaatii aarri ni baʼa.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
Hafuurri afaan isaatii baʼu cilee ibiddaa qabsiisa; afaan isaa keessaas arrabni ibiddaa ni baʼa.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
Morma isaa keessa jabinatu jira; sodaachisuunis fuula isaa dura ni utaala.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
Dachaan foon isaa wal qabateera; dachaan sunis walitti fayyeera; hin sochoʼus.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
Lapheen isaa akka kattaa jabaata; akka dhagaa daakuus jabaa dha.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
Yeroo inni ol kaʼutti, jajjaboonni ni sodaatu; yommuu inni lafa sochoosaa dhufutti isaan of irra garagalanii baqatu.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
Goraadeen itti buʼu illee homaa isa hin godhu; eeboon yookaan xiyyi yookaan ankaaseenis homaa isa hin godhu.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
Inni sibiila akka cidiitti, naasii immoo akka muka tortoreetti heda.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
Xiyyi isa hin baqachiisu; dhagaan furrisaa isaaf akkuma habaqii ti.
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
Bokkuun isaaf akkuma cidii ti; inni mirmirfamuu eebootti ni kolfa.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
Garaan isaa jalli akka cabaa okkotee kan qara qabuu ti; akka muka ittiin midhaan dhaʼaniittis dhoqqee baqaqsa.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
Inni tuujuba akka okkotee dafquutti koqsiisa; galaanas akkuma bilqaaxxii dibataa raasa.
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
Inni duuba isaatiin akka karaan ifu ni godha; namni waan tuujubni sun rifeensa adii qabu seʼa.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
Uumamni homaa hin sodaanne, kan isaan qixxaatu tokko iyyuu lafa irra hin jiru.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
Inni warra of tuulu ni tuffata; warra of jaju hunda irratti mootii dha.”
