Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
Mahatarike i Leviatàne am-bintañe v-iheo? hatindri’o ambane an-tàly hao i lela’ey?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
Lefe’o hao ty mampikiviro i oro’ey, ndra ty hangirike i soma’ey am-pengoke?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
Hanao lako halaly ama’o hao re? Ke hivolañe mora ama’o?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
Hifañina ama’o hao, handrambesa’o aze ho fetrek’oro’o kitro katroke?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
Ho hisà’o hao hoe voroñe? ke ho tantalie’o ho amo anak’ ampela’oo.
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
Hifampihehetse ama’e hao o mpanao balikeo? Ho zarae’ iareo am’ o mpanao takinakeo hao re?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
Ho tsitsihem-pirango hao i holi’ey? Ndra i loha’ey an-defom-piañe?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
Apaoho ama’e ty fità’o vaho tiahio i ho ali’oy te tsy hindroe’o.
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
Hete! Toe tsy vente’e t’ie salalaeñe, tsy ho tafahohoke hao te isahañe?
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
I Tsy eo ty lahitsi’ay mahavany hitsobore aze; ia arè ty mahafiatreatre amako?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
Ia ty nanolotse ahy, te havahako? ahiko ze hene ambanen-dikerañe ao.
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
Tsy hitsiñeko o kitso’eo, ty haozara’e ra’elahiy, vaho i sandri’e tsaratseakey,
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
Ia ty hañolitse o sisin-koli’eo? Ia ty hahafizilik’ añivom-balañorà’e roe ao?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
Ia ty mahafisokake o lalam-bein-tarehe’eo? mampangetraketrake ty fañarikatoha’ o nife’eo.
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
Fisengea’e o sisì’e fatratseo, ie mikititse hoe linite;
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
Akore ty fifampikiteha’e kanao tsy mahafitsifitse ao ty tioke.
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
Nifampireketeñe iereo, mifampipiteke, tsy lefe akatrake.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
Mitsopela-kazavàñe o fihatsìhe’eo, manahake ty holi-maso’ i maraindraiñey o maso’eo.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
Failo milebaleba ty miakatse am-bava’e, afo mipelatse ty mipitsike mb’eo.
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
Mañatoeñe o loa-koro’eo, hoe valàñe mamorotse ambone vinda mirehetse.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
Mamiañe foroha ty kofò’e, afo misodotse ty miboak’ am-bava’e ao.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
Mimoneñe an-kàto’e ty haozarañe, vaho mitsinjak’ aolo’e eo ty miroreke.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
Mifampirekets’ ama’e i holi’e mifanosokeo, gañe ama’e Izay tsy mete asitse.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
Gañe hoe vato ty fo’e; manahake ty hamafem-bato-lisañe ambane.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
Ie mivoalatse, miholi-tsandry o fanalolahio; ie vereñe mamoe’ay.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
Tsy lefe t’ie liherem-pibara, ndra lefoñe, ndra ana-defo, ndra baramino masioñe.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
Atao’e ho boka maike ty viñe, naho hatae voroke ty torisìke.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
Tsy mahafandrifitse aze o ana-paleo; atao’e forompotse o vato-piletseo.
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
Tonton-drongoñe ama’e o kobaiñeo, tohafa’e o lefoñe mikaratsakaratsakeo.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
Silam-balañe-tane masioñe ty ambane’e, hoe mamofopofoke ampemba t’ie miranga fotake.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
Ampitroatroahe’e hoe valàñe i lalekey; ampanahafe’e ami’ty fampitranahañe rano mañitse i riakey.
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
Anoe’e lala-miloeloe ty am-boho’e ao anoe’e hoe a maròy foty i lalekey.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
Tsy ambone-tane atoy ty mañirinkiriñe aze, ie nitsenèñe tsy ho aman-tahotse.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
Jilojilove’e iaby ze atao abo; ie ty lohà’ ze hene anam-pirengevohañe.
