Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
네가 능히 낚시로 악어를 낚을 수 있겠느냐? 노끈으로 그 혀를 맬수 있겠느냐?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
줄로 그 코를 꿸 수 있겠느냐? 갈고리로 그 아가미를 꿸 수 있겠느냐?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
그것이 어찌 네게 연속 간구하겠느냐? 유순한 말로 네게 이야기하겠느냐?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
어찌 너와 계약하고 영영히 네 종이 되겠느냐?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
네가 어찌 새를 놀리는 것 같이 그것을 놀리겠으며 네 소녀들을 위하여 그것을 매어 두겠느냐?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
어찌 어부의 떼가 그것으로 상품을 삼아 상고들 가운데 나눌 수 있겠느냐?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
네가 능히 창으로 그 가죽을 찌르거나 작살로 그 머리를 찌를 수 있겠느냐?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
손을 그것에게 좀 대어 보라 싸울 일이 생각나서 다시는 아니하리라
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
잡으려는 소망은 헛것이라 그것을 보기만 하여도 낙담하지 않겠느냐?
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
아무도 그것을 격동시킬 용맹이 없거든 능히 나를 당할 자가 누구냐?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
누가 먼저 내게 주고 나로 갚게 하였느냐? 온 천하에 있는 것이 다 내 것이니라
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
내가 악어의 지체와 큰 힘과 훌륭한 구조에 대하여 잠잠치 아니하리라
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
누가 그 가죽을 벗기겠으며 그 아가미 사이로 들어가겠는고
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
누가 그 얼굴의 문을 열 수 있을까 그 두루 있는 이가 두렵구나
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
견고한 비늘은 그의 자랑이라 서로 연함이 봉한 것 같구나
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
이것 저것이 한데 붙었으니 바람도 그 사이로 들어가지 못하겠고
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
서로 연하여 붙었으니 능히 나눌 수도 없구나
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
그것이 재채기를 한즉 광채가 발하고 그 눈은 새벽 눈꺼풀이 열림 같으며
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
그 입에서는 횃불이 나오고 불똥이 뛰어나며
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
그 콧구멍에서는 연기가 나오니 마치 솥이 끓는 것과 갈대의 타는 것 같구나
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
그 숨이 능히 숯불을 피우니 불꽃이 그 입에서 나오며
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
힘이 그 목에 뭉키었고 두려움이 그 앞에서 뛰는구나
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
그 살의 조각들이 서로 연하고 그 몸에 견고하여 움직이지 아니하며
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
그 마음이 돌 같이 단단하니 그 단단함이 맷돌 아랫짝 같구나
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
그것이 일어나면 용사라도 두려워하며 경겁하여 창황하며
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
칼로 칠지라도 쓸데없고 창이나 살이나 작살도 소용이 없구나
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
그것이 철을 초개 같이, 놋을 썩은 나무 같이 여기니
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
살이라도 그것으로 도망하게 못하겠고 물매돌도 그것에게는 겨같이 여기우는구나
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
몽둥이도 검불 같이 보고 창을 던짐을 우습게 여기며
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
그 배 아래는 날카로운 와륵 같으니 진흙 위에 타작 기계 같이 자취를 내는구나
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
깊은 물로 솥의 물이 끓음 같게 하며 바다로 젖는 향기름 같게 하고
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
자기 뒤에 광채나는 길을 내니 사람의 보기에 바닷물이 백발 같구나
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
땅 위에는 그것 같은 것이 없나니 두려움 없게 지음을 받았음이라
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
모든 높은 것을 낮게 보고 모든 교만한 것의 왕이 되느니라
