Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
Trarrai tu fuori il leviatan con l'amo, O con una fune che tu gli avrai calata sotto alla lingua?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
Gli metterai tu un uncino al muso? Gli forerai tu le mascelle con una spina?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
Userà egli molti preghi teco? Ti parlerà egli con lusinghe?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
Patteggerà egli teco, Che tu lo prenda per servo in perpetuo?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
Scherzerai tu con lui, come con un uccello? E lo legherai tu [con un filo, per darlo] alle tue fanciulle?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
I compagni ne faranno essi un convito? Lo spartiranno essi fra i mercatanti?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
Gli empirai tu la pelle di roncigli, E la testa di raffi da pescare?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
Pongli pur la mano addosso, Tu non ricorderai mai più la guerra.
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
Ecco, la speranza di [pigliar]lo è fallace; Anzi [l'uomo] non sarà egli atterrato, [solo] a vederlo?
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
Non [vi è] alcuno [così] feroce, che ardisca risvegliarlo; E chi potrà presentarsi davanti a me?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
Chi mi ha prevenuto [in darmi cosa alcuna?] ed io gliela renderò; [Quello che è] sotto tutti i cieli è mio.
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
Io non tacerò le membra di quello, Nè ciò ch'è delle [sue] forze, nè la grazia della sua disposizione.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
Chi scoprirà il disopra della sua coverta? Chi verrà [a lui] con le sue doppie redini?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
Chi aprirà gli usci del suo muso? Lo spavento [è] d'intorno a' suoi denti.
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
I [suoi] forti scudi [sono] una cosa superba; [Son] serrati strettamente [come con] un suggello.
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
L'uno si attiene all'altro, Talchè il vento non può entrar per entro.
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
Sono attaccati gli uni agli altri, ed accoppiati insieme, E non possono spiccarsi l'uno dall'altro.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
I suoi starnuti fanno sfavillar della luce, E i suoi occhi [son] simili alle palpebre dell'alba.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
Della sua gola escono fiaccole, Scintille di fuoco ne sprizzano.
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
Delle sue nari esce un fumo, Come d'una pignatta bollente, o [d]'una caldaia.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
L'alito suo accende i carboni, E fiamma esce della sua bocca.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
La possa alberga nel suo collo, E la doglia tresca davanti a lui.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
Le polpe della sua carne son compresse; Egli ha [la carne] addosso soda, e non tremola punto.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
Il cuor suo [è] sodo come una pietra, E massiccio come un pezzo della [macina] disotto.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
I più forti e valenti hanno paura di lui, quando egli si alza; [E] si purgano de' lor peccati, per lo gran fracasso.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
Nè la spada di chi l'aggiunger[à] potrà durare, Nè l'asta, nè lo spuntone, nè la corazza:
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
Egli reputa il ferro per paglia, E il rame per legno intarlato.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
La saetta non lo farà fuggire; Le pietre della frombola si mutano inverso lui in istoppia.
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
Gli ordigni son da lui riputati stoppia; Ed egli si beffa del vibrare dello spuntone.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
[Egli ha] sotto di sè de' testi pungenti; Egli striscia [come] una trebbia di ferro in sul pantano.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
Egli fa bollire il profondo mare come una caldaia; Egli rende il mare simile a una composizione d'unguentaro.
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
Egli fa rilucere dietro a sè un sentiero, [E] l'abisso pare canuto.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
Non [vi è] alcuno animale in su la terra che gli possa essere assomigliato, Che sia stato fatto [per esser] senza paura.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
Egli riguarda ogni cosa eccelsa, [Ed è] re sopra tutte le più fiere belve.
