Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
E HOOPAA anei oe i ka leviatana me ka makau? A e kaomi i kona alelo me ke aho?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
E hiki anei ia oe ke hookomo i ke kaula kaluha i kona ihu? A me ka makau e hoolou i kona iwia?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
E hoomahuahua anei ia i ka nonoi ana ia oe? E olelo anei ia i na mea hooluolu ia oe?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
A hoopaa anei ia i ka berita me oe? E lawe anei oe ia ia i kauwa mau loa?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
E paani pu anei oe me ia me he manu la? E hoopaa anei oe ia ia no kou poe wahine opio?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
E hana anei na makamaka ia ia i mea ahaaina? E mahele anei lakou ia ia iwaena o ka poe kuai?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
E hiki anei ia oe ke hoopiha i kona ili i na mea oi? I kona poo hoi i na o-ia?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
E kau oe i kou lima maluna ona, E hoomanao i ke kaua, a e hooki iho.
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
Aia hoi, o ka manao e paa aku ia ia ua make hewa: Aole anei e hina ilalo ka mea e nana aku ana ia ia?
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
Aohe mea aa e hoala ia ia: A owai la hoi ka mea e hiki ke ka imua o'u?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
Owai ka i hana mua mai na'u, a e uku aku au? O na mea a pau malalo o ka lani, no'u ia.
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
Aole au e huna i kona mau lala, Aole hoi i ka ikaika a me ka nani o kana mea kaua.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
Owai ka mea e wehe ae i ke alo o kona kapa? Owai ka mea e komo iloko o kona mau a palua?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
Owai ka mea e wehe ae i na pani o kona maka? O kona mau niho a puni he mea weliweli ia.
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
O kona haaheo, o kona mau palekaua paa no ia, I hoopiliia i ka mea kapili paa.
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
Ua pili kekahi i kekahi, Aole e komo ka makani iwaena o lakou.
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
Ua pili pu kekahi me kekahi, Ua hui pu ia lakou, aole e hiki ke hookaawaleia'e.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
Ma kona kiha ana alohi mai la ka malamalama, O kona mau maka ua like me na lihilihi o ke kakahiaka.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
Mailoko mai o kona waha hele aku na lapalapa, A lele aku na huna ahi.
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
Mailoko mai o kona mau pukaihu puka aku ka mahu, E like me ko ka ipuhao wela, a me ka ipuhao lapalapa.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
Hoa aku kona hanu i na lanahu, A mai kona waha puka aku ka lapalapa.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
Maloko o kona a-i ke noho la ka ikaika, A lelele ka weliweli imua ona.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
O na wahi lewalewa o kona io ua pilipaaia, Ua paa ia ia, aole e hoonaueia.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
O kona naau ua paa, me he pohaku la, A ua paakiki e like me ka pohaku lalo o ka wili.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
I kona ea ana iluna, makau ka poe ikaika; No ka weliweli pihoihoi lakou.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
O ke kau ana o ka pahikaua ia ia aole ia e paa: O ka pahi o, o ka ihe, a me ka pololu.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
Ua manao no ia i ka hao he like ia me ka mauu maloo, A i ke keleawe me he laau popopo la.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
Aole e hiki i ka pua pana ke hooauhee ia ia: O na pohaku o ka maa, ua like ia me ka opala.
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
Ua manaoia ka newa e like me ka opala; Ua akaaka no ia i ka naue ana o ka ihe.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
Malalo ona na apana ipu lepo: Hohola aku ia i ka mea oi maluna o ka lepo.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
Hoopohapoha no ia i ka hohonu, me he ipuhao la: Hana no ia i ke kai me he ipu mea hamo la.
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
Waiho no ia i ala malamalama mahope ona; Ua manaoia ka hohonu, he poohina.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
Aohe mea like maluna o ka honua, Ka mea i hanaia me ka makau ole.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
Nana mai no ia i na mea kiekie a pau; Oia ke alii maluna o ka poe haaheo a pau.
