Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
Tireras-tu le Léviathan avec un hameçon? Lui feras-tu baisser la langue avec la ligne?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
Lui passeras-tu un jonc dans les narines, lui perceras-tu la mâchoire avec un crochet?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
Te prodiguera-t-il ses prières? Ou t’adressera-t-il de douces paroles?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
Fera-t-il un pacte avec toi? L’Engageras-tu comme un esclave perpétuel?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
Te servira-t-il de jouet comme un passereau? L’Attacheras-tu pour amuser tes jeunes filles?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
Les pêcheurs associés en feront-ils le commerce? Le débiteront-ils entre les marchands?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
Cribleras-tu sa peau de dards et sa tête de harpons barbelés?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
Pose seulement ta main sur lui: tu te souviendras de ce combat et ne recommenceras plus!
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
Vois, espérer la victoire est une illusion: à son seul aspect, n’est-on pas terrassé?
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
Personne n’est assez téméraire pour l’exciter: qui donc oserait me tenir tête, à moi?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
Qui m’a rendu un service que j’aie à payer de retour? Tout ce qui est sous le ciel est à moi.
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
Je ne passerai pas sous silence ses membres, le détail de ses exploits, la beauté de sa structure.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
Qui a soulevé le dessous de son vêtement? Qui a pénétré dans la double rangée de sa denture?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
Qui a ouvert les battants de sa gueule? La terreur habite autour de ses dents.
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
Imposantes sont les lignes d’écailles qui lui servent de boucliers et pressées comme un sceau qui adhère fortement.
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
Elles se touchent de près, l’air ne pénètre pas entre elles.
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
L’Une est serrée contre l’autre; elles tiennent ensemble sans aucun interstice.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
Ses éternuements font jaillir la lumière, ses yeux sont comme les paupières de l’aurore.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
De sa bouche partent des flammes, s’échappent des étincelles de feu.
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
De ses naseaux sort la fumée, comme d’une marmite bouillante chauffée aux roseaux.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
Son haleine allume les charbons, de sa gueule sort une flamme.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
Dans son cou la force réside, devant lui bondit la terreur.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
Les fanons de sa chair sont adhérents, soudés sur lui sans ballotter.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
Son cœur est massif comme une pierre, solide comme la meule de dessous.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
Quand il se dresse, les plus vaillants tremblent et se dérobent sous le coup de l’épouvante.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
L’Attaque-t-on avec l’épée, elle n’a point de prise sur lui, pas plus que lance, javelot ou cuirasse.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
Pour lui, le fer est comme de la paille, l’airain comme du bois pourri.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
Le fils de l’arc ne le met pas en fuite, les pierres de la fronde se changent pour lui en chaume.
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
Comme du chaume aussi lui paraît la massue, il se rit du sifflement des dards.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
Son ventre est garni de tessons pointus, il promène comme une herse sur le limon.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
Il fait bouillonner les profondeurs comme une chaudière; il rend la mer semblable à un bassin d’onguents.
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
Le sillage qu’il laisse derrière lui est lumineux: on dirait que les vagues ont la blancheur de la vieillesse.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
Il n’a pas son pareil sur la terre, lui qui est fait pour ne rien craindre.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
Il regarde avec dédain tout ce qui est élevé: il est le roi de tous les fauves altiers.
