Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
Tireras-tu Léviathan avec un hameçon, et lui serreras-tu la langue avec une corde?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
Lui passeras-tu un jonc dans les narines, et lui perceras-tu la mâchoire avec un anneau?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
T’adressera-t-il d’ardentes prières, te dira-t-il de douces paroles?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
Fera-t-il une alliance avec toi, le prendras-tu toujours à ton service?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
Joueras-tu avec lui comme avec un passereau, l’attacheras-tu pour amuser tes filles?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
Les pêcheurs associés en font-ils le commerce, le partagent-ils entre les marchands?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
Cribleras-tu sa peau de dards, perceras-tu sa tête du harpon?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
Essaie de mettre la main sur lui: souviens-toi du combat, et tu n’y reviendras plus.
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
Voici que le chasseur est trompé dans son attente; la vue du monstre suffit à le terrasser.
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
Nul n’est assez hardi pour provoquer Léviathan: qui donc oserait me résister en face?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
Qui m’a obligé, pour que j’aie à lui rendre? Tout ce qui est sous le ciel est à moi.
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
Je ne veux pas taire ses membres, sa force, l’harmonie de sa structure.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
Qui jamais a soulevé le bord de sa cuirasse? Qui a franchi la double ligne de son râtelier?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
Qui a ouvert les portes de sa gueule? Autour de ses dents habite la terreur.
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
Superbes sont les lignes de ses écailles, comme des sceaux étroitement serrés.
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
Chacune touche sa voisine; un souffle ne passerait pas entre elles.
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
Elles adhèrent l’une à l’autre, elles sont jointes et ne sauraient se séparer.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
Ses éternuements font jaillir la lumière, ses yeux sont comme les paupières de l’aurore.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
Des flammes jaillissent de sa gueule, il s’en échappe des étincelles de feu.
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
Une fumée sort de ses narines, comme d’une chaudière ardente et bouillante.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
Son souffle allume les charbons, de sa bouche s’élance la flamme.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
Dans son cou réside la force, devant lui bondit l’épouvante.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
Les muscles de sa chair tiennent ensemble; fondus sur lui, inébranlables.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
Son cœur est dur comme la pierre, dur comme la meule inférieure.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
Quand il se lève, les plus braves ont peur, l’épouvante les fait défaillir.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
Qu’on l’attaque avec l’épée, l’épée ne résiste pas, ni la lance, ni le javelot, ni la flèche.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
Il tient le fer pour de la paille, l’airain comme un bois vermoulu.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
La fille de l’arc ne le fait pas fuir, les pierres de la fronde sont pour lui un fétu;
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
la massue, un brin de chaume; il se rit du fracas des piques.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
Sous son ventre sont des tessons aigus: on dirait une herse qu’il étend sur le limon.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
Il fait bouillonner l’abîme comme une chaudière, il fait de la mer un vase de parfums.
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
Il laisse après lui un sillage de lumière, on dirait que l’abîme a des cheveux blancs.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
Il n’a pas son égal sur la terre, il a été créé pour ne rien craindre.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
Il regarde en face tout ce qui est élevé, il est le roi des plus fiers animaux.
