Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
Canst thou draw forth the crocodile with a hook, Or press down his tongue with a cord?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
Canst thou put a rope into his nose, Or pierce his cheek with a hook?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
Will he make many entreaties to thee? Will he speak soft words to thee?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
Will he make a covenant with thee? Canst thou take him for a servant for ever?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
Canst thou play with him, as with a bird? Or canst thou bind him for thy maidens?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
Do men in company lay snares for him? Do they divide him among the merchants?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
Canst thou fill his skirt with barbed irons, Or his head with fish-spears?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
Do but lay thy hand upon him, —Thou wilt no more think of battle!
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
Behold, his hope is vain! Is he not cast down at the very sight of him?
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
None is so fierce that he dare stir him up; Who then is he that can stand before me?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
Who hath done me a favor, that I must repay him? Whatever is under the whole heaven is mine.
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
I will not be silent concerning his limbs, And his strength, and the beauty of his armor.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
Who can uncover the surface of his garment? Who will approach his jaws?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
Who will open the doors of his face? The rows of his teeth are terrible!
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
His glory is his strong shields, United with each other, as with a close seal.
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
They are joined one to another, So that no air can come between them.
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
They cleave fast to each other, They hold together, and cannot be separated.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
His sneezing sendeth forth light, And his eyes are like the eyelashes of the morning.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
Out of his mouth go flames, And sparks of fire leap forth.
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
From his nostrils issueth smoke, as from a heated pot, or caldron.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
His breath kindleth coals, And flames issue from his mouth.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
In his neck dwelleth strength, And terror danceth before him.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
The flakes of his flesh cleave fast together; They are firm upon him, and cannot be moved.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
His heart is solid like a stone; Yea, solid like the nether millstone.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
When he riseth up, the mighty are afraid; Yea, they lose themselves for terror.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
The sword of him that assaileth him doth not stand, The spear, the dart, nor the habergeon.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
He regardeth iron as straw, And brass as rotten wood.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
The arrow cannot make him flee; Sling-stones to him become stubble;
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
Clubs are accounted by him as straw; He laugheth at the shaking of the spear.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
Under him are sharp potsherds; He spreadeth out a thrashing-sledge upon the mire.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
He maketh the deep to boil like a caldron; He maketh the sea like a pot of ointment.
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
Behind him he leaveth a shining path; One would think the deep to be hoary.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
Upon the earth there is not his master; He is made without fear.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
He looketh down upon all that is high; He is king over all the sons of pride.
