Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
Canst thou draw out leviathan with an hook? or his tongue with a cord which thou lettest down?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
Canst thou put an hook into his nose? or bore his jaw through with a thorn?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
Will he make many supplications unto thee? will he speak soft words unto thee?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
Will he make a covenant with thee? wilt thou take him for a servant for ever?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
Wilt thou play with him as with a bird? or wilt thou bind him for thy maidens?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
Shall the companions make a banquet of him? shall they part him among the merchants?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
Canst thou fill his skin with barbed irons? or his head with fish spears?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
Lay thine hand upon him, remember the battle, do no more.
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
Behold, the hope of him is in vain: shall not one be cast down even at the sight of him?
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
None is so fierce that dare stir him up: who then is able to stand before me?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
Who hath prevented me, that I should repay him? whatsoever is under the whole heaven is mine.
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
I will not conceal his parts, nor his power, nor his comely proportion.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
Who can discover the face of his garment? or who can come to him with his double bridle?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
Who can open the doors of his face? his teeth are terrible round about.
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
His scales are his pride, shut up together as with a close seal.
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
One is so near to another, that no air can come between them.
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
They are joined one to another, they stick together, that they cannot be sundered.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
By his neesings a light doth shine, and his eyes are like the eyelids of the morning.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
Out of his mouth go burning lamps, and sparks of fire leap out.
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
Out of his nostrils goeth smoke, as out of a seething pot or caldron.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
His breath kindleth coals, and a flame goeth out of his mouth.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
In his neck remaineth strength, and sorrow danceth before him.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
The flakes of his flesh are joined together: they are firm in themselves; they cannot be moved.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
His heart is as firm as a stone; yea, as hard as a piece of the nether millstone.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
When he raiseth up himself, the mighty are afraid: by reason of breakings they purify themselves.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
The sword of him that layeth at him cannot hold: the spear, the dart, nor armour.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
He esteemeth iron as straw, and brass as rotten wood.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
The arrow cannot make him flee: slingstones are turned with him into stubble.
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
Darts are counted as stubble: he laugheth at the shaking of a spear.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
Sharp stones are under him: he spreadeth sharp pointed things upon the mire.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
He maketh the deep to boil like a pot: he maketh the sea like a pot of ointment.
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
He maketh a path to shine after him; one would think the deep to be hoary.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
Upon earth there is not his like, who is made without fear.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
He beholdeth all high things: he is a king over all the children of pride.
