Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
Canst thou drawe out Liuiathan with an hooke, and with a line which thou shalt cast downe vnto his tongue?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
Canst thou cast an hooke into his nose? canst thou perce his iawes with an angle?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
Will he make many prayers vnto thee, or speake thee faire?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
Will hee make a couenant with thee? and wilt thou take him as a seruant for euer?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
Wilt thou play with him as with a bird? or wilt thou bynd him for thy maydes?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
Shall the companions baket with him? shall they deuide him among the marchants?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
Canst thou fill the basket with his skinne? or the fishpanier with his head?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
Lay thine hand vpon him: remember the battel, and do no more so.
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
Behold, his hope is in vaine: for shall not one perish euen at the sight of him?
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
None is so fearce that dare stirre him vp. Who is he then that can stand before me?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
Who hath preuented mee that I shoulde make an ende? Al vnder heauen is mine.
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
I will not keepe silence concerning his partes, nor his power nor his comely proportion.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
Who can discouer the face of his garmet? or who shall come to him with a double bridle?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
Who shall open the doores of his face? his teeth are fearefull round about.
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
The maiestie of his scales is like strog shields, and are sure sealed.
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
One is set to another, that no winde can come betweene them.
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
One is ioyned to another: they sticke together, that they cannot be sundered.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
His niesings make the light to shine, and his eyes are like the eyelids of the morning.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
Out of his mouth go lampes, and sparkes of fire leape out.
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
Out of his nostrels commeth out smoke, as out of a boyling pot or caldron.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
His breath maketh the coales burne: for a flame goeth out of his mouth.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
In his necke remayneth strength, and labour is reiected before his face.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
The members of his bodie are ioyned: they are strong in themselues, and cannot be mooued.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
His heart is as strong as a stone, and as hard as the nether milstone.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
The mightie are afrayd of his maiestie, and for feare they faint in themselues.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
When the sword doeth touch him, he will not rise vp, nor for the speare, dart nor habergeon.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
He esteemeth yron as strawe, and brasse as rotten wood.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
The archer canot make him flee: ye stones of the sling are turned into stubble vnto him:
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
The dartes are counted as strawe: and hee laugheth at the shaking of the speare.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
Sharpe stones are vnder him, and he spreadeth sharpe things vpon the myre.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
He maketh the depth to boyle like a pot, and maketh the sea like a pot of oyntment.
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
He maketh a path to shine after him: one would thinke the depth as an hoare head.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
In the earth there is none like him: hee is made without feare.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
He beholdeth al hie things: he is a King ouer all the children of pride.
