Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
Can you pull out Leviathan with a hook? Can you tie its mouth shut?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
Can you thread a rope through its nose? Can you pass a hook through its jaw?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
Will it beg you to let it go? Or will it talk softly to you?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
Will it make a contract with you? Will it agree to be your slave forever?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
Will you play with it like a pet bird? Will you put it on a leash for your girls?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
Will your trading partners decide on a price for him, and divide him up among the merchants?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
Can you pierce his skin with many harpoons, its head with fishing spears?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
If you were to grab hold of it, imagine the battle you would have! You wouldn't do that again!
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
Any hope to capture it is foolish. Anyone who tries is thrown to the ground.
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
Since no one has the courage to provoke Leviathan, who would dare to stand up against me?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
Who has confronted me with any claim that I should repay? Everything under heaven belongs to me.
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
Let me tell you about Leviathan: its powerful legs and graceful proportions.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
Who can remove its hide? Who can penetrate its double coat of armor?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
Who can open its jaws? Its teeth are terrifying!
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
Its pride is its rows of scales, closed tightly together.
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
Its scales are so close together that no air can pass between them.
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
Each scale attaches to the next; they lock together and nothing can penetrate them.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
When it sneezes light shines out. Its eyes are like the rising sun.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
Flames pour from its mouth, sparks of fire shoot out.
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
Smoke comes from its nostrils, like steam from a kettle on a fire made of reeds.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
Its breath sets fire to charcoal as flames shoot from its mouth.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
Its neck is powerful, and all who face him shake with terror.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
Its body is dense and solid, as if it is made from cast metal.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
Its heart is rock-hard, like a millstone.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
When it rises, even the powerful are terrified; they retreat as it thrashes about.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
Swords just bounce off it, as do spears, darts, and javelins.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
It brushes aside iron like straw, and bronze like rotten wood.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
Arrows cannot make it run away; stones from slingshots are like pieces of stubble.
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
Clubs are also treated like stubble; it laughs at the sound made by flying spears.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
Its underparts are covered with points as sharp as broken pots; when it drags itself through the mud it leaves marks like a threshing sledge.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
It churns up the sea like water in a boiling pot, like a steaming bowl when ointment is mixed.
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
It leaves a glistening wake behind it as if the sea had white hair.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
There is nothing on earth like it: a creature that has no fear.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
It looks down on all other creatures. It is the proudest of all.”
