Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
“Can you pull in Leviathan with a hook or tie down his tongue with a rope?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
Can you put a cord through his nose or pierce his jaw with a hook?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
Will he beg you for mercy or speak to you softly?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
Will he make a covenant with you to take him as a slave for life?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
Can you pet him like a bird or put him on a leash for your maidens?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
Will traders barter for him or divide him among the merchants?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
Can you fill his hide with harpoons or his head with fishing spears?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
If you lay a hand on him, you will remember the battle and never repeat it!
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
Surely hope of overcoming him is false. Is not the sight of him overwhelming?
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
No one is so fierce as to rouse Leviathan. Then who is able to stand against Me?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
Who has given to Me that I should repay him? Everything under heaven is Mine.
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
I cannot keep silent about his limbs, his power and graceful form.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
Who can strip off his outer coat? Who can approach him with a bridle?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
Who can open his jaws, ringed by his fearsome teeth?
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
His rows of scales are his pride, tightly sealed together.
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
One scale is so near to another that no air can pass between them.
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
They are joined to one another; they clasp and cannot be separated.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
His snorting flashes with light, and his eyes are like the rays of dawn.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
Firebrands stream from his mouth; fiery sparks shoot forth!
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
Smoke billows from his nostrils as from a boiling pot over burning reeds.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
His breath sets coals ablaze, and flames pour from his mouth.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
Strength resides in his neck, and dismay leaps before him.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
The folds of his flesh are tightly joined; they are firm and immovable.
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
His chest is as hard as a rock, as hard as a lower millstone!
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
When Leviathan rises up, the mighty are terrified; they withdraw before his thrashing.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
The sword that reaches him has no effect, nor does the spear or dart or arrow.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
He regards iron as straw and bronze as rotten wood.
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
No arrow can make him flee; slingstones become like chaff to him.
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
A club is regarded as straw, and he laughs at the sound of the lance.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
His undersides are jagged potsherds, spreading out the mud like a threshing sledge.
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
He makes the depths seethe like a cauldron; he makes the sea like a jar of ointment.
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
He leaves a glistening wake behind him; one would think the deep had white hair!
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
Nothing on earth is his equal— a creature devoid of fear!
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
He looks down on all the haughty; he is king over all the proud.”
