Job 41
1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
Kan du trække Krokodillen op med Krog og binde dens Tunge med Snøre?
2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
Kan du mon stikke et Siv i dens Snude, bore en Krog igennem dens Kæber?
3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
Mon den vil trygle dig længe og give dig gode Ord?
4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
Mon den vil indgaa en Pagt med dig, saa du faar den til Træl for evigt?
5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
Han du mon lege med den som en Fugl og tøjre den for dine Pigebørn?
6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
Falbyder Fiskerlauget den og stykker den ud mellem Sælgerne?
7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
Mon du kan spække dens Hud med Kroge og med Harpuner dens Hoved?
8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
Læg dog engang din Haand paa den! Du vil huske den Kamp og gør det ej mer.
9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
Det Haab vilde blive til Skamme, alene ved Synet laa du der.
10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
Ingen drister sig til at tirre den, hvem holder Stand imod den?
11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
Hvem møder den og slipper fra det hvem under hele Himlen?
12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
Jeg tier ej om dens Lemmer, hvor stærk den er, hvor smukt den er skabt.
13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
Hvem har trukket dens Klædning af, trængt ind i dens dobbelte Panser?
14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
Hvem har aabnet dens Ansigts Døre? Rundt om dens Tænder er Rædsel.
15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
Dens Ryg er Reder af Skjolde, dens Bryst er et Segl af Sten;
16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
de sidder tæt ved hverandre, Luft kommer ikke ind derimellem;
17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
de hænger fast ved hverandre, uadskilleligt griber de ind i hverandre.
18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
Dens Nysen fremkalder straalende Lys, som Morgenrødens Øjenlaag er dens Øjne.
19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
Ud af dens Gab farer Fakler, Ildgnister spruder der frem.
20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
Em staar ud af dens Næsebor som af en ophedet, kogende Kedel.
21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
Dens Aande tænder som glødende Kul, Luer staar ud af dens Gab.
22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
Styrken bor paa dens Hals, og Angsten hopper foran den.
23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
Tæt sidder Kødets Knuder, som støbt til Kroppen; de rokkes ikke;
24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
fast som Sten er dens Hjerte støbt, fast som den nederste Møllesten.
25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
Naar den rejser sig, gyser Helte, fra Sans og Samling gaar de af Skræk.
26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
Angriberens Sværd holder ikke Stand, ej Kastevaaben, Spyd eller Pil.
27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
Jern regner den kun for Halm og Kobber for trøsket Træ;
28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
Buens Søn slaar den ikke paa Flugt, Slyngens Sten bliver Straa for den,
29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
Stridskøllen regnes for Rør, den ler ad det svirrende Spyd.
30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
Paa Bugen er der skarpe Rande, dens Spor i Dyndet er som Tærskeslædens;
31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
Dybet faar den i Kog som en Gryde, en Salvekedel gør den af Floden;
32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
bag den er der en lysende Sti, Dybet synes som Sølverhaar.
33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
Dens Lige findes ikke paa Jord, den er skabt til ikke at frygte.
34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
Alt, hvad højt er, ræddes for den, den er Konge over alle stolte Dyr.
