Job 41

1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?

Leviathan to cakoih hoi na tathok thai tih maw? To tih ai boeh loe anih ih palai to qui hoiah na pathlet pae thai tih maw?

2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?

A hnah to na daw pae moe, anih ih akam huh to cakoih hoiah na taqawt pae thai tih maw?

3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?

Anih mah tahmenhaih na hni ueloe, nang khaeah lok kanaem to thui tih maw?

4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?

Anih loe hing thung na tamna ah oh hanah, nang khaeah lokmaihaih sah tih maw?

5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?

Anih to tavaa hoi amhai baktiah nam hai haih han maw? To tih ai boeh loe nangmah ih nongpatanawk hanah anih to qui hoiah na pathlet pae han maw?

6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?

Nam puinawk mah anih han buhraenghaih sah pae tih maw? Anih to hmuen zaw kaminawk khaeah athum o sak tih maw?

7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?

Sum kamsum hoiah anih ih ahin to na thunh thai tih maw? To tih ai boeh loe a lu to tanga thunhaih tayae hoiah na thunh thai tih maw?

8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.

Anih nuiah ban to mah koeng ah, anih tuk hanah poek hmah.

9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.

Khenah, anih pazawk han poekhaih loe azom pui ni; anih hnu kami loe amthaek bup mak ai maw?

10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?

Anih to mi mah doeh pahrue thai mak ai; to tiah om nahaeloe mi maw ka hmaa ah angdoe thai tih?

11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.

Ka sak pathok let hanah mi mah maw na pakaa thai tih? Van tlim ih hmuennawk boih loe kai ih ni.

12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.

Leviathan ih khokbannawk, a thacakhaih hoi kahoih takpumnawk thui ai ah ka om thai mak ai.

13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?

Mi mah maw anih ih ahin to khok pae thai tih? Mi mah maw anih ih akam huh to cakoih hoi tathok hanah a taengah caeh thai tih?

14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.

Mi mah maw anih ih mikhmai thok to paong pae thai tih? Anih ih haanawk loe zit thoh.

15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.

Kacak ah catui daeng baktih toengah, kangbok a nui ih ahin loe anih amoekhaih ah oh.

16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.

Takhi akun thaih han ai ah, ahin maeto hoi maeto angbet.

17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.

Ahin maeto hoi maeto angbet moe, kacakah angbet caeng pongah khram thai ai.

18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.

Anih pasih naah hmai ampha, a mik loe akhawn bangah pakhrip ih mik baktiah oh.

19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.

Anih ih pakha thung hoiah hmai aengh hoi hmai kangqong to tacawt.

20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.

Tui tangdawh thlukbuk laom thung hoi tacawt hmaikhue baktih toengah, a hnakhaw thung hoiah hmaikhue to tacawt.

21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.

Anih anghahhaih takhi mah hmaisaae to amngaehsak moe, anih ih pakha thung hoiah kangqong hmai to tacawt.

22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.

Anih ih tahnong ah thacakhaih to oh, anih hmaa ah loe palungsethaih to anghoehaih ah oh.

23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.

Anih ih ngan thaquinawk loe nawnto amraep o, angthui thai ai, cakrap.

24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.

Anih ih palung loe thlung baktiah amtak; ue, cang kaehhaih thlung baktiah amtak.

25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.

Anih angthawk tahang naah, thacak kaminawk loe zithaih hoiah oh o; anih tamai boh naah om o thai ai.

26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.

Anih loe sumsen mah caa ai; tayae, palaa hoi ahnuk ahma kamsum tayae mah doeh caa ai.

27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.

Anih loe sum to caphaeh baktiah poek moe, sumkamling doeh kahmawn thing baktiah a poek.

28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;

Palaa mah anih to cawnsak thai mak ai; lawkthluem doeh tavai baktiah ni a poek.

29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.

Anih han loe thingboeng doeh cangkung baktiah ni oh; tayae hoi takhawh han pahuem naah anih mah pahnuithuih.

30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.

Anih ih zok loe kanoe laom koi baktiah oh; tangnong nui ih sum kanoe haa caehhaih ahmuen baktiah oh.

31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.

Anih mah kathuk tuipui to laom thung ih tangdawh tui baktiah haeh moe, tuipui to laom nokhaih moithawk baktiah a sak.

32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.

A caeh taak ih loklam loe ampha pongah, tuipui loe sam kanglung baktiah oh.

33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.

Anih baktiah zithaih tawn ai ah sak ih hmuen maeto doeh long nuiah om ai.

34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.

Anih loe kasang hmuennawk to khet; anih loe amoekhaih hmuennawk boih ih siangpahrang ah oh, tiah a naa.