Job 40
1 Så svarade nu HERREN Job och sade:
Pǝrwǝrdigar Ayupⱪa yǝnǝ jawabǝn: —
2 Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!
«Ⱨǝmmigǝ Ⱪadir bilǝn dǝwalaxidiƣan kixi uningƣa tǝrbiyǝ ⱪilmaⱪqimu? Tǝngrini ǝyibligüqi kixi jawab bǝrsun!» — dedi.
3 Job svarade HERREN och sade:
Ayup bolsa Pǝrwǝrdigarƣa jawabǝn: —
4 Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.
«Mana, mǝn ⱨeqnemigǝ yarimaymǝn; Sanga ⱪandaⱪ jawab berǝlǝymǝn? Ⱪolum bilǝn aƣzimni etip gǝptin ⱪalay;
5 En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.
Bir ⱪetim dedim, mǝn yǝnǝ jawab bǝrmǝymǝn; Xundaⱪ, ikki ⱪetim desǝm mǝn ⱪayta sɵzlimǝymǝn» — dedi.
6 Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:
Andin Pǝrwǝrdigar ⱪara ⱪuyun iqidin Ayupⱪa jawab berip mundaⱪ dedi: —
7 Omgjorda såsom en man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
«Ərkǝktǝk belingni qing baƣla, Andin Mǝn sǝndin soray; Sǝn Meni hǝwǝrdar ⱪilƣin.
8 Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig?
Sǝn dǝrwǝⱪǝ Mening ⱨɵkümimni pütünlǝy bikarƣa kǝtküzmǝkqimusǝn? Sǝn ɵzüngni ⱨǝⱪⱪaniy ⱪilimǝn dǝp, Meni natoƣra dǝp ǝyiblimǝkqimusǝn?
9 Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med din röst såsom han?
Sening Tǝngrining bilikidǝk [küqlük] bir biliking barmu? Sǝn Uningdǝk awaz bilǝn güldürliyǝlǝmsǝn?
10 Pryd dig då med ära och höghet, kläd dig i majestät och härlighet.
Ⱪeni, ⱨazir ɵzüngni xan-xǝrǝp ⱨǝm salapǝt bilǝn beziwal! Ⱨǝywǝt ⱨǝm kɵrkǝmlik bilǝn ɵzüngni kiyindürüp,
11 Gjut ut din vredes förgrymmelse, ödmjuka med en blick allt vad högt är.
Ƣǝzipingning ⱪǝⱨrini qeqip taxliƣin, Xuning bilǝn ⱨǝrbir tǝkǝbburning kɵzigǝ tikilip ⱪarap, Andin uni pǝslǝxtürgin.
12 Ja, kuva med en blick allt vad högt är, slå ned de ogudaktiga på stället.
Rast, ⱨǝrbir tǝkǝbburning kɵzigǝ tikilip ⱪarap, Andin uni boysundurƣin, Rǝzillǝrni ɵz ornida dǝssǝp yǝr bilǝn yǝksan ⱪil!
13 Göm dem i stoftet allasammans, ja, fjättra deras ansikten i mörkret.
Ularni birgǝ topiƣa kɵmüp ⱪoy, Yoxurun jayda ularning yüzlirini kepǝn bilǝn etip ⱪoyƣin;
14 Då vill jag prisa dig, också jag, för segern som din högra hand har berett dig.
Xundaⱪ ⱪilalisang, Mǝn seni etirap ⱪilip mahtaymǝnki, «Ong ⱪolung ɵzüngni ⱪutⱪuzidu!».
15 Se, Behemot, han är ju mitt verk såväl som du. Han lever av gräs såsom en oxe.
Mǝn sening bilǝn tǝng yaratⱪan begemotni kɵrüp ⱪoy; U kalidǝk ot-qɵp yǝydu.
16 Och se vilken kraft han äger i sina länder, vilken styrka han har i sin buks muskler.
Mana, uning belidiki küqini, Ⱪorsaⱪ muskulliridiki ⱪudritini ⱨazir kɵrüp ⱪoy!
17 Han bär sin svans så styv som en ceder, ett konstrikt flätverk äro senorna i hans lår.
U ⱪuyruⱪini kedir dǝrihidǝk egidu, Uning yotiliridiki singirliri bir-birigǝ qing toⱪup ⱪoyulƣan.
18 Hans benpipor äro såsom rör av koppar, benen i hans kropp likna stänger av järn.
Uning sɵngǝkliri mis turubidǝktur, Put-ⱪolliri tɵmür qoⱪmaⱪlarƣa ohxaydu.
19 Förstlingen är han av vad Gud har gjort; hans skapare själv har givit honom hans skära.
U Tǝngri yaratⱪan janiwarlarning bexidur, Pǝⱪǝt uning Yaratⱪuqisila uningƣa Ɵz ⱪiliqini yeⱪinlaxturalaydu.
20 Ty foder åt honom frambära bergen, där de vilda djuren alla hava sin lek.
Taƣlar uningƣa yemǝklik tǝminlǝydu; U yǝrdǝ uning yenida daladiki ⱨǝrbir ⱨaywanlar oynaydu.
21 Under lotusträd lägger han sig ned, i skygdet av rör och vass.
U sǝdǝpgül dǝrǝhlikining astida yatidu, Ⱪomuxluⱪ ⱨǝm sazliⱪning salⱪinida yatidu.
22 Lotusträd giva honom tak och skugga, pilträd hägna honom runt omkring.
Sǝdǝpgüllüklǝr ɵz sayisi bilǝn uni yapidu; Ɵstǝngdiki tallar uni orap turidu.
23 Är floden än så våldsam, så ängslas han dock icke; han är trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.
Ⱪara, dǝrya texip ketidu, biraⱪ u ⱨeq ⱨoduⱪmaydu; Ⱨǝtta Iordandǝk bir dǝryamu uning aƣziƣa ɵrkǝxlǝp urulsimu, yǝnila hatirjǝm turiweridu.
24 Vem kan fånga honom, när han är på sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos?
Uning aldiƣa berip uni tutⱪili bolamdu? Uni tutup, andin burnini texip qülük ɵtküzgili bolamdu?
