Job 40
1 Så svarade nu HERREN Job och sade:
| فَأَجَابَ ٱلرَّبُّ أَيُّوبَ فَقَالَ: | ١ |
2 Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!
| «هَلْ يُخَاصِمُ ٱلْقَدِيرَ مُوَبِّخُهُ، أَمِ ٱلْمُحَاجُّ ٱللهَ يُجَاوِبُهُ؟». | ٢ |
3 Job svarade HERREN och sade:
| فَأَجَابَ أَيُّوبُ ٱلرَّبَّ وَقَالَ: | ٣ |
4 Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.
| «هَا أَنَا حَقِيرٌ، فَمَاذَا أُجَاوِبُكَ؟ وَضَعْتُ يَدِي عَلَى فَمِي. | ٤ |
5 En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.
| مَرَّةً تَكَلَّمْتُ فَلَا أُجِيبُ، وَمَرَّتَيْنِ فَلَا أَزِيدُ». | ٥ |
6 Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:
| فَأَجَابَ ٱلرَّبُّ أَيُّوبَ مِنَ ٱلْعَاصِفَةِ فَقَالَ: | ٦ |
7 Omgjorda såsom en man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
| «ٱلْآنَ شُدَّ حَقْوَيْكَ كَرَجُلٍ. أَسْأَلُكَ فَتُعْلِمُنِي. | ٧ |
8 Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig?
| لَعَلَّكَ تُنَاقِضُ حُكْمِي، تَسْتَذْنِبُنِي لِكَيْ تَتَبَرَّرَ أَنْتَ؟ | ٨ |
9 Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med din röst såsom han?
| هَلْ لَكَ ذِرَاعٌ كَمَا لِلهِ، وَبِصَوْتٍ مِثْلِ صَوْتِهِ تُرْعِدُ؟ | ٩ |
10 Pryd dig då med ära och höghet, kläd dig i majestät och härlighet.
| تَزَيَّنِ ٱلْآنَ بِٱلْجَلَالِ وَٱلْعِزِّ، وَٱلْبَسِ ٱلْمَجْدَ وَٱلْبَهَاءَ. | ١٠ |
11 Gjut ut din vredes förgrymmelse, ödmjuka med en blick allt vad högt är.
| فَرِّقْ فَيْضَ غَضَبِكَ، وَٱنْظُرْ كُلَّ مُتَعَظِّمٍ وَٱخْفِضْهُ. | ١١ |
12 Ja, kuva med en blick allt vad högt är, slå ned de ogudaktiga på stället.
| اُنْظُرْ إِلَى كُلِّ مُتَعَظِّمٍ وَذَلِّلْهُ، وَدُسِ ٱلْأَشْرَارَ فِي مَكَانِهِمِ. | ١٢ |
13 Göm dem i stoftet allasammans, ja, fjättra deras ansikten i mörkret.
| ٱطْمِرْهُمْ فِي ٱلتُّرَابِ مَعًا، وَٱحْبِسْ وُجُوهَهُمْ فِي ٱلظَّلَامِ. | ١٣ |
14 Då vill jag prisa dig, också jag, för segern som din högra hand har berett dig.
| فَأَنَا أَيْضًا أَحْمَدُكَ لِأَنَّ يَمِينَكَ تُخَلِّصُكَ. | ١٤ |
15 Se, Behemot, han är ju mitt verk såväl som du. Han lever av gräs såsom en oxe.
| «هُوَذَا بَهِيمُوثُ ٱلَّذِي صَنَعْتُهُ مَعَكَ يَأْكُلُ ٱلْعُشْبَ مِثْلَ ٱلْبَقَرِ. | ١٥ |
16 Och se vilken kraft han äger i sina länder, vilken styrka han har i sin buks muskler.
| هَا هِيَ قُوَّتُهُ فِي مَتْنَيْهِ، وَشِدَّتُهُ فِي عَضَلِ بَطْنِهِ. | ١٦ |
17 Han bär sin svans så styv som en ceder, ett konstrikt flätverk äro senorna i hans lår.
| يَخْفِضُ ذَنَبَهُ كَأَرْزَةٍ. عُرُوقُ فَخِذَيْهِ مَضْفُورَةٌ. | ١٧ |
18 Hans benpipor äro såsom rör av koppar, benen i hans kropp likna stänger av järn.
| عِظَامُهُ أَنَابِيبُ نُحَاسٍ، جِرْمُهَا حَدِيدٌ مَمْطُولٌ. | ١٨ |
19 Förstlingen är han av vad Gud har gjort; hans skapare själv har givit honom hans skära.
| هُوَ أَوَّلُ أَعْمَالِ ٱللهِ. ٱلَّذِي صَنَعَهُ أَعْطَاهُ سَيْفَهُ. | ١٩ |
20 Ty foder åt honom frambära bergen, där de vilda djuren alla hava sin lek.
| لِأَنَّ ٱلْجِبَالَ تُخْرِجُ لَهُ مَرْعًى، وَجَمِيعَ وُحُوشِ ٱلْبَرِّ تَلْعَبُ هُنَاكَ. | ٢٠ |
21 Under lotusträd lägger han sig ned, i skygdet av rör och vass.
| تَحْتَ ٱلسِّدْرَاتِ يَضْطَجِعُ فِي سِتْرِ ٱلْقَصَبِ وَٱلْغَمِقَةِ. | ٢١ |
22 Lotusträd giva honom tak och skugga, pilträd hägna honom runt omkring.
| تُظَلِّلُهُ ٱلسِّدْرَاتُ بِظِلِّهَا. يُحِيطُ بِهِ صَفْصَافُ ٱلسَّوَاقِي. | ٢٢ |
23 Är floden än så våldsam, så ängslas han dock icke; han är trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.
| هُوَذَا ٱلنَّهْرُ يَفِيضُ فَلَا يَفِرُّ هُوَ. يَطْمَئِنُّ وَلَوِ ٱنْدَفَقَ ٱلْأُرْدُنُّ فِي فَمِهِ. | ٢٣ |
24 Vem kan fånga honom, när han är på sin vakt, vem borrar en snara genom hans nos?
| هَلْ يُؤْخَذُ مِنْ أَمَامِهِ؟ هَلْ يُثْقَبُ أَنْفُهُ بِخِزَامَةٍ؟ | ٢٤ |
