Job 4

1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

Témanliq Élifaz jawaben mundaq dédi: —

2 Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?

«Birsi sen bilen sözleshmekchi bolsa, éghir alamsen? Biraq kim aghzigha kelgen gepni yutuwatalaydu?

3 Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;

Qara, sen köp ademlerge telim-terbiye bergen ademsen, Sen jansiz qollargha küch bergensen,

4 dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.

Sözliring deldengship aran mangidighanlarni righbetlendürgen, Tizliri pükülgenlerni yöligensen.

5 Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.

Biraq hazir nöwet sanga keldi, Shuningliq bilen halingdin ketting, Balayi’apet sanga tégishi bilen, Sen alaqzade bolup ketting.

6 Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?

Ixlasmenliking tayanching bolup kelmigenmu? Yolliringdiki durusluq ümidingning asasi emesmidi?

7 Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?

Ésingge al, kim bigunah turup weyran bolup baqqan? Duruslarning hayati nede üzülüp qalghan?

8 Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;

Men körginimdek, gunah bilen yer aghdurup awarichilik térighanlar, Oxshashla hosul alidu.

9 för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.

Tengrining bir nepisi bilenla ular gumran bolidu, Uning ghezipining partlishi bilen ular yoqilip kétidu.

10 Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;

Shirning hörkireshliri, Hem esheddiy shirning awazi [bar bolsimu], Shir arslanlirining chishliri sundurulidu;

11 Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.

Batur shir bolsa ow tapalmay yoqilishqa yüzlinidu, Chishi shirning küchükliri chéchilip kétidu.

12 Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,

— Mana, manga bir söz ghayibane keldi, Quliqimgha bir shiwirlighan awaz kirdi,

13 När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,

Tün kéchidiki ghayibane körünüshlerdin chiqqan oylarda, Ademlerni chongqur uyqu basqanda,

14 då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.

Qorqunch we titrekmu méni basti, Söngek-söngeklirimni titritiwetti;

15 En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.

Köz aldimdin bir roh ötüp ketti; Bedinimdiki tüklirim hürpiyip ketti.

16 Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:

U roh ornida midirlimay turdi, biraq turqini körelmidim; Köz aldimda bir gewde turuptu; Shiwirlighan bir awaz anglandi: —

17 "Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?

«Insan balisi Tengridin heqqaniy bolalamdu? Adem öz Yaratquchisidin pak bolalamdu?

18 Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;

Mana, U Öz qullirigha ishenmigen, Hetta perishtilirinimu «Nadanliq qilghan!» dep eyibligen yerde,

19 huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;

Uli topilardin bolghan insanlar, Laydin yasalghan öylerde turghuchilar qandaq bolar!? Ular perwanidinmu asanla yanjilidu!

20 när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.

Ular tang bilen kech ariliqida kukum-talqan bolidu; Ular héchkim nezirige almighan halda menggüge yoqilidu.

21 Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö."

Ularning chédir tanisi yulup tashlan’ghan’ghu? Ular héch danaliqqa téxi érishmeyla ölüp kétidu!».