Job 4

1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

UElifazi umThemani wasephendula wathi:

2 Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?

Uba sizama ilizwi kuwe, uzadabuka yini? Kodwa ngubani ongazibamba emazwini?

3 Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;

Khangela, uqondisile abanengi, waqinisa izandla ezibuthakathaka.

4 dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.

Amazwi akho amvusile okhubekayo, waqinisa amadolo axegayo.

5 Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.

Kodwa khathesi kufikile kuwe, uyadinwa; kuyakuthinta wena, utshaywa luvalo.

6 Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?

Ukwesaba kwakho uNkulunkulu kakusiso isibindi sakho yini, lobuqotho bendlela zakho ithemba lakho?

7 Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?

Akukhumbule, ngubani owake wachithwa engelacala? Kumbe abalungileyo bake baqunywa ngaphi?

8 Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;

Njengengikubonileyo, abalima ububi behlanyela udubo, bavuna khona.

9 för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.

Ngokuphephetha kukaNkulunkulu bayabhubha, langokuphefumula kwamakhala akhe bayaphela.

10 Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;

Ukubhonga kwesilwane, lelizwi lesilwane esesabekayo, lamazinyo amabhongo esilwane, kwephukile.

11 Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.

Isilwane esidala siyabhubha ngokuswela impango, lemidlwane yesilwanekazi isabalale.

12 Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,

Ngasenginyenyezelwa ilizwi, lendlebe yami yemukela okuncinyane kwalo.

13 När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,

Phakathi kwemicabango yemibono yebusuku, lapho ubuthongo obukhulu busehlela abantu,

14 då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.

ukwesaba kwangifikela lokuthuthumela okwenza ubunengi bamathambo ami baqhaqhazela.

15 En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.

Kwasekusedlula umoya ebusweni bami, loboya benyama yami bavuka.

16 Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:

Wema, kodwa angikuqondanga ukubonakala kwawo; isimo sasiphambi kwamehlo ami; kwathula, ngasengisizwa ilizwi lisithi:

17 "Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?

Kambe umuntu angalunga okwedlula uNkulunkulu? Umuntu angahlambuluka okwedlula uMenzi wakhe yini?

18 Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;

Khangela, kazithembi inceku zakhe, lengilosi zakhe uthi zingabaphosisi.

19 huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;

Kangakanani abahlala endlini zebumba, abasisekelo sabo sisethulini, abachotshozwa phambi kwenundu.

20 när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.

Bakhandwa kusukela ekuseni kuze kube kusihlwa, kungelakunanzwa bayabhubha kuze kube nininini.

21 Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö."

Ubuhle babo kabususwa labo yini? Bayafa kodwa bengalanhlakanipho.