Job 4
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Awo Erifaazi Omutemani n’ayanukula ng’agamba nti,
2 Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?
“Omuntu bw’anaayogera naawe onoonyiiga? Naye ani ayinza okusirika obusirisi?
3 Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;
Laba, wayigiriza bangi, emikono eminafu wagizzaamu amaanyi.
4 dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.
Ebigambo byo byanyweza abaali bagwa, era ng’ozzaamu amaanyi amaviivi agaali gakankana.
5 Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.
Naye kaakano kikutuuseeko, oweddemu amaanyi; kikutte ku ggwe n’oggwaawo!
6 Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
Okutya Katonda wo si bwe bwesige bwo, n’obwesimbu bwo si ly’essuubi lyo?
7 Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?
“Kaakano lowooza; ani ataliiko musango eyali azikiridde? Oba wa abatuukirivu gye baali bamaliddwawo?
8 Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;
Okusinziira ku kyendabye; abo abateekateeka okukola ebibi era ne basiga ebitali bya butuukirivu, bakungula bizibu.
9 för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.
Bazikirizibwa omukka Katonda gw’assa, bamalibwawo obusungu bwe.
10 Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;
Okuwuluguma kw’empologoma, n’eddoboozi ly’empologoma enkambwe, n’amannyo g’empologoma ento gamenyeka.
11 Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.
Empologoma ey’amaanyi ezikirira olw’okubulwa omuyiggo, n’obwana bw’empologoma busaasaana.
12 Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,
“Nategeezebwa ekigambo eky’ekyama, ne nkitegera okutu.
13 När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,
Wakati mu birowoozo n’okwolesebwa kw’ekiro ng’otulo otungi tukutte omuntu,
14 då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.
okutya n’okukankana byankwata ne bireetera amagumba gange okunyegenya.
15 En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.
Omwoyo gw’ayita mu maaso gange, obwoya bw’oku mubiri gwange ne buyimirira.
16 Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:
Ne buyimirira butengerera, naye saasobola kwetegereza ndabika yaabwo, n’ekifaananyi kyali mu maaso gange, ne wabaawo akasiriikiriro, ne ndyoka mpulira eddoboozi nga ligamba nti,
17 "Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?
‘Omuntu afa ayinza okuba omutuukirivu okusinga Katonda? Omuntu ayinza okuba omulongoofu okusinga Omutonzi we?
18 Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;
Obanga abaddu be tabeesiga, nga bamalayika be abalanga ensobi
19 huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;
kale kiriba kitya, abo abasula mu z’ebbumba ezirina emisingi egiri mu nfuufu, ababetentebwa n’okusinga ekiwojjolo?
20 när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.
Bamalibwawo wakati w’amakya n’akawungeezi, bazikirira emirembe n’emirembe awatali abafaako.
21 Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö."
Omuguwa gwa weema yaabwe gusimbulwa munda, ne bafa ng’abasirusiru.’”
