Job 4
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
その時、テマンびとエリパズが答えて言った、
2 Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?
「もし人があなたにむかって意見を述べるならば、あなたは腹を立てるでしょうか。しかしだれが黙っておれましょう。
3 Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;
見よ、あなたは多くの人を教えさとし、衰えた手を強くした。
4 dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.
あなたの言葉はつまずく者をたすけ起し、かよわいひざを強くした。
5 Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.
ところが今、この事があなたに臨むと、あなたは耐え得ない。この事があなたに触れると、あなたはおじ惑う。
6 Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
あなたが神を恐れていることは、あなたのよりどころではないか。あなたの道の全きことは、あなたの望みではないか。
7 Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?
考えてみよ、だれが罪のないのに、滅ぼされた者があるか。どこに正しい者で、断ち滅ぼされた者があるか。
8 Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;
わたしの見た所によれば、不義を耕し、害悪をまく者は、それを刈り取っている。
9 för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.
彼らは神のいぶきによって滅び、その怒りの息によって消えうせる。
10 Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;
ししのほえる声、たけきししの声はともにやみ、若きししのきばは折られ、
11 Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.
雄じしは獲物を得ずに滅び、雌じしの子は散らされる。
12 Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,
さて、わたしに、言葉がひそかに臨んだ、わたしの耳はそのささやきを聞いた。
13 När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,
すなわち人の熟睡するころ、夜の幻によって思い乱れている時、
14 då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.
恐れがわたしに臨んだので、おののき、わたしの骨はことごとく震えた。
15 En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.
時に、霊があって、わたしの顔の前を過ぎたので、わたしの身の毛はよだった。
16 Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:
そのものは立ちどまったが、わたしはその姿を見わけることができなかった。一つのかたちが、わたしの目の前にあった。わたしは静かな声を聞いた、
17 "Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?
『人は神の前に正しくありえようか。人はその造り主の前に清くありえようか。
18 Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;
見よ、彼はそのしもべをさえ頼みとせず、その天使をも誤れる者とみなされる。
19 huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;
まして、泥の家に住む者、ちりをその基とする者、しみのようにつぶされる者。
20 när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.
彼らは朝から夕までの間に打ち砕かれ、顧みる者もなく、永遠に滅びる。
21 Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö."
もしその天幕の綱が彼らのうちに取り去られるなら、ついに悟ることもなく、死にうせるではないか』。
