Job 4
1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
Lalu berbicaralah Elifas, katanya: "Ayub, kesalkah engkau bila aku bicara? Tak sanggup aku berdiam diri lebih lama.
2 Misstycker du, om man dristar tala till dig? Vem kan hålla tillbaka sina ord?
3 Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt;
Banyak orang telah kauberi pelajaran, dan mereka yang lemah telah kaukuatkan.
4 dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft.
Kata-katamu yang memberi semangat, membangunkan orang yang tersandung, lemas dan penat.
5 Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du.
Tetapi kini engkau sendiri ditimpa duka; kau terkejut, dan menjadi putus asa.
6 Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
Bukankah engkau setia kepada Allah; bukankah hidupmu tiada cela? Jika begitu, sepantasnyalah engkau yakin dan tak putus asa.
7 Tänk efter: när hände det att en oskyldig fick förgås? och var skedde det att de redliga måste gå under?
Pikirlah, pernahkah orang yang tak bersalah ditimpa celaka dan musibah?
8 Nej, så har jag sett det gå, att de som plöja fördärv och de som utså olycka, de skörda och sådant;
Aku tahu dari pengamatan bahwa orang yang membajak ladang kejahatan, dan menabur benih bencana bagai biji tanaman, akan menuai celaka dan kesusahan!
9 för Guds andedräkt förgås de och för en fnysning av hans näsa försvinna de.
Bagai badai, begitulah murka Allah membinasakan mereka hingga punah!
10 Ja, lejonets skri och rytarens röst måste tystna, och unglejonens tänder brytas ut;
Orang jahat mengaum dan meraung, bagaikan singa mereka menggerung. Tetapi Allah membungkam mereka serta mematahkan gigi-giginya.
11 Det gamla lejonet förgås, ty det finner intet rov, och lejoninnans ungar bliva förströdda.
Mereka mati seperti singa kekurangan makanan, sehingga anak-anaknya bercerai-berai tak keruan.
12 Men till mig smög sakta ett ord, mitt öra förnam det likasom en viskning,
Pernah suatu wahyu sampai kepadaku, bagaikan bisikan halus dalam telingaku.
13 När tankarna svävade om vid nattens syner och sömnen föll tung på människorna,
Tidurku terganggu dan terusik olehnya, seperti mendapat mimpi yang buruk di malam buta.
14 då kom en förskräckelse och bävan över mig, med rysning fyllde den alla ben i min kropp.
Aku pun terkejut dan menggigil gentar; seluruh tubuhku bergundang, gemetar.
15 En vindpust for fram över mitt ansikte, därvid reste sig håren på min kropp.
Angin sepoi menyentuh wajahku, maka tegaklah bulu romaku.
16 Och något trädde inför mina ögon, en skepnad vars form jag icke skönjde; och jag hörde en susning och en röst:
Suatu sosok berdiri di hadapanku; kutatap, tetapi ia asing bagiku. Lalu kudengar bunyi suara memecah heningnya suasana,
17 "Kan då en människa hava rätt mot Gud eller en man vara ren inför sin skapare?
'Mungkinkah manusia tanpa salah di hadapan Allah? Mungkinkah ia tidak bercela di mata Penciptanya?
18 Se, ej ens på sina tjänare kan han förlita sig, jämväl sina änglar måste han tillvita fel;
Bahkan hamba-hamba Allah di surga, tak dapat dipercayai oleh-Nya. Bahkan pada malaikat-malaikat-Nya didapati-Nya kesalahan dan cela.
19 huru mycket mer då dem som bo i hyddor av ler, dem som hava sin grundval i stoftet! De krossas sönder så lätt som mal;
Apalagi makhluk dari tanah liat makhluk debu yang dapat dipencet seperti ngengat!
20 när morgon har bytts till afton, ligga de slagna; innan man aktar därpå, hava de förgåtts för alltid.
Makhluk itu hidup di waktu pagi, lalu mati terlantar di senja hari, dan untuk selamanya ia tak diingat lagi.
21 Ja, deras hyddas fäste ryckes bort för dem, oförtänkt måste de dö."
Maka hilanglah segala yang dimiliki; ia pun mati tanpa beroleh akal budi.'
