< Job 39 >
1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
Sen taghdiki yawa öchkilerning qachan tughidighanliqini bilemsen? Jerenlerning balilighanliqini közitip baqqanmusen?
2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
Ularning boghaz bolghili nechche ay bolghanliqini saniyalamsen? Ularning balilaydighan waqtidin xewiring barmu?
3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
Ular qeddini püküp, yétip balilirini tughidu, Ular özidiki tolghaqni chiqirip tashlaydu;
4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
Ularning baliliri küchlinip yétilidu, Ular dalada ösüp, [anisining] yénidin chiqip qaytip kelmeydu.
5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
Yawa éshekni dalagha qoyuwétip erkinlikke chiqarghan kim? Shash éshekning noxtilirini yéshiwetken kim?
6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
Chöl-bayawanni uning öyi qilghanmen, Shorluqnimu uning turalghusi qilghanmen.
7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
U sheherning qiyqas-sürenliridin yiraq turup uni mazaq qilidu; U éshekchining warqirishinimu anglimaydu.
8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
U taghlarni öz yayliqim dep kézidu, Shu yerdiki hemme gül-giyahni izdep yüridu.
9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
Yawa kala bolsa xizmitingge kirishke razi bolamdu? Séning oqurungning yénida turushqa unamdu?
10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
Yawa kalini tana bilen baghlap, tapqa chüshürelemsen?! U sanga egiship jilghilarda méngip tirna tartamdu?
11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
Uning küchi zor bolghanliqi üchün uninggha tayinamsen? Emgikingni uninggha amanet qilamsen?
12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
Danliringni öyge kötürüp ekilishni uninggha tapshuramsen? «[Danlirimni] xaminimgha yighishturidu» dep uninggha ishenemsen?
13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
Tögiqush qanatlirini shadliq bilen qaqidu, Biraq bular leylekning qanat uchliri hem peylirige yétemdu?
14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
U tuxumlirini yerge tashlap qoyidu, Tuxumlirim topida issitilsun, deydu.
15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
Ularning tasadipiy dessilip yanjilidighanliqini, Dalidiki birer haywanning asanla ularni dessep-cheyleydighanliqini untuydu.
16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
Balilirini özining emestek baghrini qattiq qilidu; Uning tughutining ejri bikargha kétidu, Biraq u pisent qilmighandek turidu.
17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
Chünki Tengri uni kem eqil qilghan, Uninggha danaliqni bermigen.
18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
Halbuki, u yügürüsh aldida meydisini yuqirigha kötürginide, At hem atliqlarni kemsitip mazaq qilidu.
19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
Sen atqa küch béghishlighanmiding? Sen uning boynigha yelpünüp turidighan yaylini kiygüzgenmiding?
20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
Sen uni heywetlik purqushliri bilen ademni qorqutidighan, Chéketkidek sekreydighan qilalamsen?
21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
U esheddiylik bilen yer tatilap-zoxchup, Öz küchidin shadlinip kétidu, Qoralliq qoshun bilen jeng qilishqa atlinidu.
22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
U qorqunchqa nisbeten külüpla qoyidu, Héchnémidin qorqmaydu; Qilichning bisidin u yanmaydu.
23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
Oqdan, julaliq neyze, Görzimu uning yénida sharaqshiydu,
24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
U yerni achchiq hem ghezep bilen yutuwétidu, [Jeng] kanayini bir anglapla hayajanlinip qin-qinigha patmay kétidu.
25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
Kanaylarning awazi bilenla u: «Ayhay!» deydu, U jengni yiraqtin purap bolidu. U serkerdilerning towlashlirini, jengchilerning warqirashlirini xushalliq bilen anglaydu.
26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
Sar séning eqling bilen uchamdu, Qanatlirini jenubqa qarap kéremdu?
27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
Bürküt buyruqung bilen yuqirigha perwaz qilip kötürülemdu, Uwisini yuqirigha salamdu?
28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
U qoram tashning üstide makanlishidu, U taghning choqqisigha qonidu, Tik qiyanimu turalghusi qilidu.
29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
Shu yerdin u owni paylap bayqiwalidu, Közliri yiraq-yiraqlarni közitidu.
30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
Uning baliliri qan shoraydu; Öltürülgenler nede bolsa, u shu yerde bolidu».