Job 39
1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
“¿Sabes cuándo paren las cabras salvajes? ¿Has observado los dolores de parto de los ciervos?
2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
¿Sabes cuántos meses llevan a sus crías? ¿Sabes en qué momento dan a luz?
3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
Se agazapan en el parto para dar a luz a sus crías.
4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
Sus crías se fortalecen en el campo, se van y no vuelven.
5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
“¿Quién le dio la libertad al asno salvaje? ¿Quién lo liberó de sus ataduras?
6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
Yo le he dado el desierto como hogar, las llanuras saladas como lugar para vivir.
7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
Desprecia el ruido de la ciudad; no necesita escuchar los gritos del conductor.
8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
Caza en los montes los pastos, buscando toda clase de plantas verdes para comer.
9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
“¿Está dispuesto el buey salvaje a servirte? ¿Pasará la noche en tu pesebre?
10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
¿Puedes atar un buey salvaje a un arado? ¿Puedes hacer que labre tus campos por ti?
11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
Como es tan poderoso, ¿puedes confiar en él? ¿Puedes confiar en él para que te haga el trabajo pesado?
12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
¿Estás seguro de que recogerá tu grano y lo llevará a tu era?
13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
“El avestruz bate con orgullo sus alas, pero no se parecen en nada a las plumas de vuelo de la cigüeña.
14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
La avestruz abandona sus huevos en el suelo, dejándolos para que se calienten en el polvo.
15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
No cree que puedan ser aplastados bajo sus pies, pisoteados por un animal salvaje.
16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
Es dura con sus crías, actuando como si no le pertenecieran. No le importa que todo su trabajo haya sido en vano.
17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
Porque yo, Dios, la hice olvidar la sabiduría; no tuvo su parte de inteligencia.
18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
Pero cuando lo necesita, puede saltar y correr, burlando al caballo y a su jinete con su velocidad.
19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
“¿Le diste al caballo su fuerza? ¿Le pusiste crines en el cuello?
20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
¿Le hiciste capaz de saltar como una langosta? Su fuerte resoplido es aterrador.
21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
Da zarpazos en el suelo, se levanta con fuerza y se lanza a la batalla.
22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
Se ríe del miedo; no se asusta en absoluto.
23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
El carcaj lleno de flechas resuena contra él; la lanza y la jabalina resplandecen a la luz del sol.
24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
Temblando de rabia galopa por el suelo; no puede quedarse quieto cuando suena la trompeta.
25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
Cuando suena la trompeta, está listo; siente el sonido de la batalla desde lejos, oye los gritos de los comandantes.
26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
“¿Es por tu sabiduría que el halcón se eleva, extendiendo sus alas hacia el sur?
27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
¿Acaso ordenas al águila que vuele alto y haga su nido en las cumbres de los montes?
28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
Vive entre los acantilados y se posa en un peñasco remoto.
29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
Desde allí espía a su presa desde lejos, fijando su mirada en su víctima. Sus polluelos tragan sangre con avidez.
30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
Donde están los cadáveres, allí se encuentran las aves de rapiña”.
