Job 39

1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?

War miyaad taqaan markay ri'dibadeedda qarka joogta dhasho? Miyaadse arki kartaa markay deerooyinku dhalaan?

2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?

Miyaad tirin kartaa bilaha sidkoodu ku buuxsamo? Miyaadse taqaan wakhtiga ay dhalaan?

3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

Intay arruntaan ayay ubadkooda dhalaan, Oo fooshoodana way iska saaraan.

4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

Oo ubadkooda yaryaruna way kobcaan, oo waxay ku koraan berrin bannaan, Oo intay baxaan ayaanay mar dambe soo noqon.

5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?

Bal yaa dameerdibadeedka xoreeyey? Yaase dameerdibadeedka xadhkihiisii ka furay?

6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.

Kaas gurigiisa waxaan ka dhigay cidlada, Oo rugtiisuna waa dalka cusbada.

7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.

Magaalada buuqeeda wuu quudhsadaa, Oo kexeeyaha qayladiisana ma maqlo.

8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.

Xidhiidhka buurahu waa daaqiisa, Oo wuxuu raadiyaa wax kasta oo cagaar ah.

9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?

Dibidibadeedku miyuu raalli ku noqon doonaa inuu kuu adeego? Miyuuse qabaalka xeradaada ku ag hoyan doonaa?

10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?

Dibidibadeedka miyaad xadhko ku xidhi kartaa si uu beerta u qodo? Miyuuse dooxooyinka kaa daba hagaajin?

11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?

Xooggiisa badan daraaddiis miyaad isugu hallaynaysaa? Hawshaadase ma isagaad u daynaysaa?

12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?

Ma waxaad isaga ugu kalsoon tahay inuu midhahaaga guriga keeno, Oo uu kuu soo urursho hadhuudhka goobkaaga wax lagu tumo?

13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?

Gorayada garabkeedu farxad buu la ruxmadaa, Laakiinse garbaheeda iyo baalasheedu ma wax bay u roon yihiin?

14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.

Waayo, iyadu ugaxdeeda waxay kaga tagtaa dhulka dushiisa, Oo ciidday ku diirisaa,

15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

Oo waxay illowdaa inay cagtu burburinayso, Iyo inuu dugaaggu ku tumanayo.

16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

Waxay ku adkaataa dhasheeda, sidii iyagoo aan kuweedii ahayn, Oo in kastoo ay waxtarla'aan u hawshooto haddana iyadu cabsi ma qabto,

17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.

Maxaa yeelay, Ilaah baa iyada xigmad u diiday, Oo waxgarashona ma uu siin.

18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.

Oo markay kor isu qaaddo inay carartona, Waxay quudhsataa faraska iyo kii fuushanba.

19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?

War ma adigaa faraska xooggiisa siiyey? Surkiisase ma adigaa guudka ruxma huwiyey?

20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

War ma adigaa ka dhigay inuu sida ayaxa u boodo? Haybadda bururufta sankiisu way cabsi badan tahay.

21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.

Dooxaduu qoobka ku garaacaa, oo xooggiisuu ku reyreeyaa, Oo intuu baxo ayuu ka hor tagaa ragga hubka sita.

22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.

Cabsida wuu ku qoslaa, oo ma uu baqo, Oo seeftana dib ugama noqdo.

23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.

Korkiisa waxaa ka sanqadha gabooye, Iyo waran birbirqaya iyo hoto.

24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.

Isagu dhulkuu ku liqaa gariir iyo cadho, Oo buunka codkiisa hadduu maqlona ma istaago.

25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.

Oo mar alla markii buunku dhawaaqo ayuu "Haw" yidhaahdaa, Oo meel fog ayuu dagaalka ka uriyaa, Wuxuuna maqlaa saraakiisha qayladooda onkodaysa iyo hugunka.

26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

Haadka adagu ma xigmaddaaduu kor ugu duulaa? Garbihiisase xagga koonfureed ma u fidiyaa?

27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?

Baqalyaduse ma amarkaagay kor ugu duushaa? Oo ma saasay buulkeeda meelaha sarsare uga dhisataa?

28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.

Waxay ku hoyataa qarka dheer korkiisa, oo hoygeeduna halkaasuu ku yaal, Xagga qarka dheer dhaladiisa, iyo meesha adag dusheeda.

29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.

Oo iyadoo halkaas joogta ayay ugaadh ka fiirsataa, Oo indhaheeduna meel fog bay wax ka arkaan.

30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.

Dhasheeda yaryaru dhiig bay nuugaan, Oo iyana waxay joogtaa hadba meeshii raqu taal.