Job 39
1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
Poznaš čas, ko divje skalne koze kotijo? Mar lahko zaznamuješ kdaj košute povržejo?
2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
Mar lahko šteješ mesece, ki so jih dopolnile? Ali poznaš čas, ko kotijo?
3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
Sklonijo se in skotijo svoje mlade, odvržejo svoje bridkosti.
4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
Njihovi mladiči so v dobri naklonjenosti, rastejo z žitom, gredo naprej in se ne vrnejo k njim.
5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
Kdo je divjega osla izpustil na prostost? Ali kdo je odvezal vezi divjega osla?
6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
Čigar hišo sem naredil divjino in jalovo deželo njegova prebivališča?
7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
Zasmehuje mestno množico niti se ne ozira na vpitje voznika.
8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
Razpon gora je njegov pašnik in preiskuje za vsako zeleno stvarjo.
9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
Mar ti bo samorog voljan služiti, ali ostane pri tvojih jaslih?
10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
Ali lahko s svojim jermenom zvežeš samoroga v brazdo? Ali bo za teboj branal doline?
11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
Mu boš zaupal, ker je njegova moč velika? Ali boš svoje trdo delo prepustil njemu?
12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
Mu boš verjel, da bo tvoje seme pripeljal domov in ga zbral v tvoj skedenj?
13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
Daješ pavom čedne peruti? Ali peruti in peresa noju?
14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
Ki zapušča svoja jajca na zemlji in jih ogreva v prahu
15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
in pozablja, da jih stopalo lahko zdrobi ali da jih divja žival lahko stre.
16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
Trda je do svojih malih, kakor da ne bi bili njeni. Brez strahu je, da je njeno trdo delo zaman,
17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
ker ji je Bog odrekel modrost niti ji ni podelil razumnosti.
18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
Ko se dvigne visoko, zasmehuje konja in njegovega jezdeca.
19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
Si ti dal konju moč? Si ti njegov vrat oblekel z grivo?
20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
Ga lahko narediš prestrašenega kakor kobilico? Slava njegovih nosnic je strašna.
21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
Grebe v dolini in se veseli v svoji moči. Gre naprej, da sreča oborožene ljudi.
22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
Zasmehuje strah in ni zgrožen niti se pred mečem ne obrača nazaj.
23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
Tul za puščice rožlja ob njem, lesketajoča sulica in ščit.
24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
Tla požira z okrutnostjo in besom. Niti ne verjame, da je to zvok šofarja.
25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
Med šofarji hrže: ›Hi, hi‹ in od daleč voha bitko, grmenje poveljnikov in bojni krik.
26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
Mar sokol leti po svoji modrosti in svoje peruti razpenja proti jugu?
27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
Mar se orlica vzpenja ob tvoji zapovedi in svoje gnezdo dela na višini?
28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
Prebiva in ostaja na skali, na skalni pečini in trdnem kraju.
29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
Od tam si išče plen in njene oči zrejo daleč proč.
30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
Tudi njeni mladiči srkajo kri. In kjer so umorjeni, tam je ona.«
