Job 39
1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
“Iwe unoziva nguva inobereka ngururu here? Unocherechedza kana nondo dzichibereka vana vadzo here?
2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
Unoverenga mwedzi kusvikira dzabereka here? Unoziva nguva yadzinobereka here?
3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
Dzinotsivama pasi dzigobereka vana vadzo; kurwadziwa kwadzo kwapera.
4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
Vana vadzo vanowanda vagokura vakasimba musango; vanoenda uye havadzokizve.
5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
“Ndianiko akaregedza mbizi ichienda? Ndianiko akasunungura tambo dzayo?
6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
Ndakaipa renje kuti uve musha wayo, nyika yomunyu sougaro hwayo.
7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
Inoseka bope riri muguta; hainzwi kudaidzira kwomuchairi.
8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
Inoita zvikomo mafuro ayo uye inotsvaka zvinhu zvose zvinenge zvakapfumvudza.
9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
“Ko, nyati ingabvuma kukushandira here? Ko, ingagara mudanga rako usiku here?
10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
Ko, ungagona kuifambisa mumiforo namahanisi here? Ko, ingarima mipata mushure mako here?
11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
Ungavimba nesimba rayo guru here? Ko, ungaisiyira basa rako rinorema here?
12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
Ungavimba nayo kuti ikutakurire zviyo zvako uye igozviunza paburiro rako here?
13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
“Mapapiro emhou anopapama nomufaro mukuru, asi haangaenzaniswi namapapiro uye neminhenga yedambiramurove.
14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
Zvirokwazvo inokandira mazai ayo muvhu igoarega achidziyirwa mujecha,
15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
isina hanya kuti rutsoka rungaapwanya, kana kuti mhuka dzesango dzingaatsika.
16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
Inobata vana vayo noukasha, kunge vasati vari vayo; haina hanya kuti yakatambudzika pasina,
17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
nokuti Mwari haana kuisa njere mairi kana kuipa mugove wepfungwa dzakanaka.
18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
Asi kana ikatambanudza mapapiro ayo kuti imhanye, inoseka bhiza nomutasvi waro.
19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
“Iwe unopa bhiza simba raro kana kushongedza mutsipa waro nezenze rinopepereka here?
20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
Ndiwe unoita kuti rikwakuke semhashu, richivhundutsira nokupfeza, kwokuzvikudza kwaro here?
21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
Rinoteta risingatyi, richifarira simba raro, rigobuda richienda kundorwa.
22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
Rinoseka kutya, harina charinotya; haritizi munondo.
23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
Goba remiseve rinorira parutivi paro, pamwe chete nepfumo nebakatwa zvinovaima.
24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
Neshungu rinodya ivhu; harigoni kumira rakadzikama kana richinzwa kurira kwehwamanda.
25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
Pakurira kwehwamanda rinopfeza, roti, ‘Hekani!’ Rinofembedza hwema hwehondo ichiri kure, kudanidzira kwavakuru vehondo nemheremhere yehondo.
26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
“Ko, rukodzi runobhururuka nouchenjeri hwako here parunotambanudza mapapiro arwo rwakananga zasi?
27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
Ko, gondo rinobhururuka nokuda kwokurayira kwako here richindovaka dendere raro pakakwirira?
28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
Rinogara pamawere uye rinovatapo usiku; shongwe yedombo ndiyo nhare yaro.
29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
Riri ipapo rinotsvaka zvokudya zvaro; meso aro anozviona zvichiri kure.
30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
Vana varo vanodya ropa, uye pane chakaurayiwa ndipo pariri.”
