Job 39
1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
Sabes tu o tempo em que as cabras montezes parem? ou consideraste as dôres das cervas?
2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
Contarás os mezes que cumprem? ou sabes o tempo do seu parto?
3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
Quando se encurvam, produzem seus filhos, e lançam de si as suas dôres.
4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
Seus filhos enrijam, crescem com o trigo: saem, e nunca mais tornam a ellas.
5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
Quem despediu livre o jumento montez? e quem soltou as prisões ao jumento bravo?
6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
Ao qual dei o ermo por casa, e a terra salgada por suas moradas.
7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
Ri-se do arroido da cidade: não ouve os muitos gritos do exactor.
8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
O que descobre nos montes é o seu pasto, e anda buscando tudo que está verde.
9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
Ou, querer-te-ha servir o unicornio? ou ficará na tua cavallariça?
10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
Ou amarrarás o unicornio com a sua corda no rego? ou estorroará apoz ti os valles?
11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
Ou confiarás n'elle, por ser grande a sua força? ou deixarás a seu cargo o teu trabalho?
12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
Ou fiarás d'elle que te torne o que semeaste e o recolherá na tua eira?
13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
Vem de ti as alegres azas dos pavões, que teem pennas de cegonha e d'aguia?
14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
A qual deixa os seus ovos na terra, e os aquenta no pó.
15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
E se esquece de que algum pé os pise, ou os animaes do campo os calquem.
16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
Endurece-se para com seus filhos, como se não fossem seus: debalde é seu trabalho, porquanto está sem temor.
17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
Porque Deus a privou de sabedoria, e não lhe repartiu entendimento.
18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
A seu tempo se levanta ao alto: ri-se do cavallo, e do que vae montado n'elle.
19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
Ou darás tu força ao cavallo? ou vestirás o seu pescoço com trovão?
20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
Ou espantal-o-has, como ao gafanhoto? terrivel é o fogoso respirar das suas ventas.
21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
Escarva a terra, e folga na sua força, e sae ao encontro dos armados.
22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
Ri-se do temor, e não se espanta, e não torna atraz por causa da espada.
23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
Contra elle rangem a aljava, o ferro flammante da lança e do dardo.
24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
Sacudindo-se, e removendo-se, escarva a terra, e não faz caso do som da buzina.
25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
Na furia do som das buzinas diz: Eia! e de longe cheira a guerra, e o trovão dos principes, e o alarido.
26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
Ou vôa o gavião pela tua intelligencia, e estende as suas azas para o sul?
27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
Ou se remonta a aguia ao teu mandado, e põe no alto o seu ninho?
28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
Nas penhas mora e habita: no cume das penhas, e nos logares seguros.
29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
Desde ali descobre a preza: seus olhos a avistam desde longe.
30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
E seus filhos chupam o sangue, e onde ha mortos ahi está.
