Job 39

1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?

Fantatrao va ny fotoana fiterahan’ ny osi-dia any amin’ ny harambato? Voahevitrao va ny fiterahan’ ny dieravavy?

2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?

Mahisa ny andro ahatanterahany va ianao? Ary fantatrao va ny fotoana fiterahany?

3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

Miondrika izy ka teraka, sady alefany ny faharariany.

4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

Donga ny zanany, mihalehibe any an-efitra ireny; Mivoaka izy ka tsy mety miverina intsony.

5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?

Iza moa no nandefa ny boriki-dia ho karenjy? Ary iza no namaha ny fatoran’ ny boriki-dia,

6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.

Izay nomeko ny tani’ hay ho fitoerany ary ny tanin-tsira ho fonenany?

7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.

Ihomehezany ny fitabatabana ao an-tanàna; Tsy ahoany akory ny fiantsoantson’ ny mpampandeha;

8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.

Any an-tendrombohitra rehetra any no fihinanany, ary mitady ny zava-maitso rehetra izy.

9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?

Mba mety manompo anao va ny ombimanga na handry ao am-pahitrao amin’ ny alina?

10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?

Mahafatotra ny ombimanga amin’ ny mahazaka ho ao am-bavasanao va ianao? Na mety manaraka anao handravona bainga any an-dohasaha va izy?

11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?

Azonao itokiana va izy satria lehibe ny heriny? Ary havelanao hataony va ny asanao?

12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?

Azonao itokiana hitondra ny varinao mody va izy sy hanangona izany ho eo am-pamoloanao?

13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?

Mikopakopaka noho ny fifaliana ny elatry ny ostritsa; Nefa mahalemy fanahy azy va ny elany sy ny volony?

14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.

Tsia, fa mandao ny atodiny ao amin’ ny tany izy ka mamela azy ho afanain’ ny vovoka,

15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

Ary tsy ahiny izay ho voaporitry ny tongotra ireo. Na ho voahitsaky ny bibi-dia.

16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

Tsy tia ny zanany izy fa ataony hoatra ny tsy azy ireny; Efa very foana izay nisasarany, nefa tsy ahoany akory izany;

17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.

Fa efa nampanadinoin’ Andriamanitra ny fahendrena izy, ary Tsy nomeny anjara fahalalana.

18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.

Raha mikopakopak’ elatra toa hanidina izy, dia ihomehezany ny soavaly sy ny mpitaingina azy.

19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?

Moa manome hery ny soavaly va ianao, na manarona vombo mihofahofa ny vozony?

20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

Mahay mampitsipika azy tahaka ny valala va ianao? Mahatsiravina ny hamafin’ ny fiefonefony!

21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.

Mihehy ao amin’ ny lohasaha izy ka mifalifaly noho ny heriny; Mandroso hanetra ny ady izy.

22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.

Mihomehy ny tahotra izy, fa tsy mety mivadi-po. Ary tsy mianotra amin’ ny sabatra.

23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.

Mifioka eny amboniny ny zana-tsipìka sy ny lefona manelatselatra ary ny lefom-pohy.

24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.

Miriotra mafy amin’ ny fahavinirana sy ny fahatezerana izy ka tsy mety mijanona intsony, rehefa maneno ny anjomara.

25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.

Na oviana na oviana no anenoan’ ny anjomara dia mihiaka izy. Ary manimbolo ny ady izy, raha mbola lavitra, dia ny akoralava sy ny fitabataban’ ny manamboninahitra.

26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

Ny fahendrenao va no mampanidina ny hitsikitsika sy mampamelatra ny elany hianatsimo?

27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?

Noho ny didinao va no iakaran’ ny voromahery sy anaovany ny akaniny eny an-dringiringy?

28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.

Eny amin’ ny harambato no itoerany sy anaovany ny akaniny, dia eo an-tampon’ ny harambato sy ao amin’ ny fiarovana.

29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.

Any no itazanany remby; Mahatsinjo lavitra ny masony.

30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.

Mitsentsitra rà ny zanany, ary izay itoeran’ ny faty dia any izy.