Job 39
1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
Ku kom etu ke pacl nani lemnak fineol uh ac isusla? Kom nu liye ke deer lemnak uh isus uh?
2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
Kom etu lah eltal ac pitutu malem ekasr elos fah isusla? Ac kom etu pacl in isus lalos uh?
3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
Kom etu ke pacl elos ac kuruweni Ac oswela natu natulos uh nu faclu?
4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
Natu natulos uh ac kapak ac arulana fokokoi inima uh; Elos ac som ac tia sifil foloko.
5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
“Su ikasla donkey lemnak uh? Su fuhlela eltal in forfor sukosok?
6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
Nga sang acn mwesis uh tuh in acn in muta lalos, Ac lela elos in muta yen wangin mwet muta we, ac wangin mah ku in kapak we.
7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
Elos muta yen loes liki oraru lun siti uh, Ac wangin mwet ku in akmunayalosla ac sap elos in orekma.
8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
Fineol uh pa acn mahsrik ma elos mongo we, Ac suk ma folfolsra elos in kang.
9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
“Ya soko cow lemnak ac ku in orekma lom? Ku el ac lungse motul in lohm sin kosro nutum uh?
10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
Ku kom ku in kapriya soko ke sucl ac oru elan pikin ima lom uh? Ku oru elan amakin mwe kulkul inima lom uh?
11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
Kom ku in lulalfongi ke fokoko lun manol, Ac finsrak mu elan oru orekma toasr lom uh?
12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
Ya kom lulalfongi elan usani fokin ima ma kom kosrani uh Ac orani wheat uh nu ke acn in kulkul wheat lom uh?
13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
“Posohksok lulap lun ostrich finne pisrpisr ke pikpik uh, Tuh ostrich uh tia ku in sohk oana stork uh.
14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
Ostrich uh filiya atro natulos ah fin fohk uh, Fusrfusr lun fohk uh in mau ku in fisrik atro uh.
15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
El tia nunku lah nia se ku in longya, Ku kosro lemnak ac fukulya.
16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
El oru oana in tia ma natul pa atro uh. El tia nunku lah ac wangin sripen kemkatu lal uh.
17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
Nga pa tuh oru elan lalfon, Ac tia sang etauk nu sel uh.
18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
Tusruktu el fin mukuiyak elan kasrusr El ac isrun na soko horse ac mwet ma kasrusr fac uh.
19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
“Job, ku kom pa oru horse uh in fokoko, Ac sang unac fin kwawalos in srosro uh?
20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
Ku kom pa oru elos in sro oana locust uh, Ac aksangengye mwet uh ke mongin fwaclos uh?
21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
Elos ac rarala ac kihling infohk infahlfal uh; Elos ac yuyang nu ke mweun ke kuiyalos nufon.
22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
Elos tia etu sangeng, Ac wangin cutlass ku in oru elos in foloki.
23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
Kufwen mweun ma mwet kasrusr faclos uh us Ac erarrar ac saromrom ke kalmen faht uh.
24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
Elos ac rarak ke tufal uh, ac sroak kasrusr nu meet. Pacl mwe ukuk uh kasla, elos tia ku in oakwuki.
25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
Pacl nukewa mwe ukuk uh ac kas uh elos ac ngorla; Elos ku in ngokak mweun uh meet liki elos apkuranyang nu kac, Ac elos lohng pusren sapsap lun mwet kol lun mwet mweun uh.
26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
“Ya won hawk uh lutlut sohksok sum Ke el ac asroelik posohksok lal nu eir uh?
27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
Ku eagle uh soano sapsap lom Tuh elan orala ahng lal uh yen fulat fineol uh?
28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
El ac orala acn in muta lal uh fin eot ma oan yen fulat oemeet fineol uh, Ac oru acn tohktok fineol uh in nien wikla ku lal.
29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
El ac muta we ac ngetnget liye acn loes ac acn apkuran, In konauk ma elan uniya ac kang.
30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
Eagle uh ac toeni raunela monin ma misa, Ac eagle fusr uh ac nim srah kac uh.”
