Job 39
1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
Ammom kadi ti tiempo a panangipasngay dagiti atap a kalding kadagiti annakda kadagiti kabatbatoan? Makitam kadi ti panagipasngay dagiti ugsa kadagiti urbonda?
2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
Mabilangmo kadi ti bulan a panagsikogda? Ammom kadi ti tiempo ti panangispasngayda kadagiti urbonda?
3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
Agrukobda ket ipasngayda ti urbonda, ken kalpasanna, malpasen ti rigat ti panaganakda.
4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
Pumigsa ken dumakkel dagiti urbonda kadagiti tay-ak; pumanawda ket saandan nga agsubli pay.
5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
Siasino ti nangibulos iti atap nga asno? Siasino ti nangwarwar kadagiti tali ti atap nga asno,
6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
a ti pagtaenganna ket inaramidko idiay Arabah, ti balayna idiay naapgad a daga?
7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
Katkatawaanna a lalaisen dagiti arimbangaw iti siudad; saanna a mangmangngeg ti pukkaw dagiti mangiturturong.
8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
Agsursursor isuna kadagiti banbantay a kas pagarabanna; agbirbirok isuna sadiay kadagiti nalangto a ruot nga arabenda.
9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
Maragsakanto kadi ti atap a baka nga agserbi kenka? Umannugotto kadi daytoy nga agtalinaed iti kulluongmo?
10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
Babaen iti maysa a tali, maiturongmo kadi ti atap a baka a mangarado kadagiti aradoen? Aradoenna kadi dagiti tanap para kenka?
11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
Pagtalkam kadi isuna gapu ta kasta unay ti pigsana? Ibatim kadi ti trabahom kenkuana nga aramidenna?
12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
Agtalekka kadi kenkuana a mangipan iti trigom iti pangtaengam, a mangummong kadagiti trigo iti paggirikam?
13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
Sitatangsit nga agpayakpak dagiti payyak dagiti abestrus, ngem isuda kadi dagiti dadakkel a dutdot ken babassit a dutdot ti ayat?
14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
Ta ibatbatina dagiti itlogna iti daga, ken baybay-anna ida a mapudpudotan iti tapok;
15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
malipatanna nga amangan no mapayatan dagitoy ket marumekda wenno amangan no mabaddekkan dagitoy dagiti narungsot nga ayup.
16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
Naranggas isuna kadagiti piyyekna a kasla saanna ida a piyyek; saan a mabuteng isuna nga amangan no maawanan ti serbi ti nagbannoganna,
17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
gapu ta inikkat ti Dios kenkuana ti sirib ken saanna nga inikkan isuna iti pannakaawat.
18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
No tumaray isuna a sipapartak, katkatawaanna a lalaisen ti kabalyo ken ti nakasakay iti daytoy.
19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
Intedmo kadi iti kabalio ti pigsana? Binaduam kadi ti tengngedna iti buok nga agallo-allon?
20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
Napalagtom kadi isunan a kasla dudon? Nakabutbuteng ti kinapigsa ti panagbang-esna.
21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
Sipipigsa a mangkurob ken agragrag-o isuna iti pigsanna; agdardaras isuna a mangsabat kadagiti igam.
22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
Um-umsienna ti buteng ken saan isuna a maupay; saanna a taltallikudan ti kampilan.
23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
Kumalangiking ti kaluban a maitupatupa iti sikiganna, agraman dagiti sumilapsilap a gayang ken pika.
24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
Tiltilmonenna ti daga babaen iti kinarungsot ken pungtot; saan isuna a makatalna iti panaguni ti trumpeta.
25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
Tunggal aguni dagiti trumpeta, kunkunaenna, 'Aha!' Maang-angotna ti gubat iti adayo—-dagiti umarimbangaw a pukkaw dagiti opisial ken dagiti ikkis.
26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
Babaen kadi iti siribmo nga agampayag ti kali, nga iyunnatna dagiti payyakna para iti abagatan?
27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
Gapu kadi kadagiti bilinmo isu a tumayab ken agumok ti agila kadagiti nangato a lugar?
28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
Agnanaed isuna kadagiti rangkis ken ar-aramidenna ti pagtaengana kadagiti tuktok dagiti rangkis, a maysa a sarikedked?
29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
Manipud sadiay agbirbirok isuna iti sippayutenna; makitana dagitoy manipud iti adayo.
30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
Uminum met dagiti piyyekna iti dara; no sadino ti ayan dagiti napapatay a tattao, adda isuna sadiay.”
