Job 39
1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
¿ Do you know [the] time of [the] bringing forth of mountain goats of rock [the] giving birth of does do you watch?
2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
Will you count? [the] months [which] they complete and do you know? [the] time of bringing forth they.
3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
They kneel down young their they cleave open labor-pains their they send forth.
4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
They become strong young their they grow in the open they go forth and not they return to them.
5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
Who? did he let loose [the] wild donkey free and [the] fetters of [the] wild ass who? did he loosen.
6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
Which I appointed [the] desert plain home its and dwelling-places its [the] saltiness.
7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
It laughs to [the] tumult of a town [the] shouting of a driver not it hears.
8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
It explores mountains pasture its and after every green plant it searches.
9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
¿ Is it willing a wild ox to serve you or? will it pass [the] night at feeding trough your.
10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
¿ Will you bind [the] wild ox in a furrow rope its or? will it harrow valleys behind you.
11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
¿ Will you trust in it for [is] great strength its so you may leave? to it toil your.
12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
¿ Will you trust in it that (it will bring back *Q(K)*) seed your and threshing floor your it will gather.
13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
[the] wing of Ostriches it flaps joyously if a pinion a stork and plumage.
14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
For it abandons to the ground eggs its and on [the] dust it keeps [them] warm.
15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
And it has forgotten that a foot it will crush it and [the] animal of the field it will trample it.
16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
It treats roughly young its to not [belonging] to it [is] to emptiness labor its not fear.
17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
For he has made forget it God wisdom and not he gave a share to it in understanding.
18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
About the time on the height it flaps it laughs to the horse and to rider its.
19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
¿ Do you give to the horse strength ¿ do you clothe neck its a mane.
20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
¿ Do you make leap it like locust [the] majesty of snorting its [is] terror.
21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
They paw in the valley so it may rejoices in strength it goes forth to meet weaponry.
22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
It laughs to fear and not it is dismayed and not it turns back from before a sword.
23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
On it it rattles a quiver [the] blade of a spear and a javelin.
24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
With shaking and excitement it swallows [the] ground and not it stands firm for [the] sound of a horn.
25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
In [the] sufficiency of a horn - it says aha! and from a distance it smells battle [the] thunder of commanders and [the] battle-cry.
26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
¿ From understanding your does it soar a falcon does it spread out? (wings its *Q(K)*) to [the] south.
27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
Or? on mouth your does it make high [its flight] an eagle and that it sets on high nest its.
28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
A rock it dwells and it may pass [the] night on [the] tooth of a rock and a stronghold.
29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
From there it spies out food from afar eyes its they look.
30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
(And young ones its *Q(K)*) they drink blood and at where [those] slain [are] [is] there it.
