Job 39
1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
Gamkel ho khun itih phat le nou anei jiuvem ti nahet em? sajuh ho gam lah a aso u khu namu khah tah em?
2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
Lha ijat gai uvem ti nahet khah em? itih phat le soh diu ham ti nahet em?
3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
Anou neina dingin tolla aboh mat jiuvin chule ason chu ahing doh jiuve.
4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
Anou ho chu tollhanga akivah khang jiuvin chuti chun achennau adalhah teng ahung kinungle ji tapouve.
5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
Gamlah sangan khu kon chamlhatna apeh a chule akihenna khao kon alhap peh ham?
6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
Gamthip lah hi amaho umna dinga kapeh ahin achenna diuvin hamhing ke louna gam kepei.
7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
Khopi sung husa atheinom pon chuleh ahohsal diu kangtalai tol jong aumpoi.
8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
Molsang lah chu akivahnau mun ahin, hamhing don thah jouse ahol lelei.
9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
Gamlah bongchal chu vahngoi din anop peh dem? Nagancha an koina huong sunga chun jan khat beh aum nadem?
10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
Gam bong chu naloukhoi nalang konna chu nakhum theija nalou nakhoipeh ding hinam?
11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
Athahat na chu eipente ti natahsan em? nadalhah a chule nana natoh peh ding chu natahsan em?
12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
Nachang in langa po dinga nanganse ding ham? Chuleh na changphol a konna chang nahin pohpeh ding hinam?
13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
Vangongchai jin alha ahin jap jin ahinlah nachakang toh tekah thei ahipoi.
14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
Vangongchaijin atwi leiset chunga atha jin leivui khun akahlum dinga akoiji ahi.
15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
Thilkhat touvin akengin chonkeh inte ahiloule gamsa khattouvin sumathah inte tijong agelpoi.
16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
Anoute chunga jong a engse lheh jengin ama a hilou bang bangin athi diu jong khoh asapoi.
17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
Ajeh chu Pathen in ama a konna chihna alahdoh peh a, thil hetkhen theina apehlou ahi.
18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
Ahinlah itih phat hijongle lhai dinga ahung chopdoh phat phat uleh sakol lhaihat pen pen jong achunga toupa toh adalha tha jitai.
19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
Sakol thahat khu nangin napeh hija ahiloule angonga amul bahkai khu nangin nakesah ham?
20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
Khaokhopi kichop thei banga akichop theina khu nangin napeh ham? Anah khon gin khu tijat jat aum jenge.
21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
Galsat dinga ahung kipatdoh tengle atin in leiset akhot in athahat in akipah jin ahi.
22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
Chemjam masanga ajam pon, kichat kiti chu anuisat in chuleh kichatna aneipoi.
23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
Thalchang amalam ngan aleng jeng jung in, chuleh tengcha leh tenglung aval lah lah jenge.
24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
Lunghang tah in akengtin in tol akhot jal lah lah in chule kelngoi ki ahung kimut ging phat in galmun manon alhaikit jitai.
25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
Saki kimut gin chun anah akhongin gamla tah a konin gal gimnam ajan, gal kisat gin thong leh captian pa thupeh ngah in akinuh nuh jenge.
26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
Mu khu nangin nachihna a nahilla vanlama sangtah'a lengle le a chule alhaving teni khu lhanglam nga ajah ji ham?
27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
Muvanlai sangtah'a alentouva chunglang peh a buh asah khu nangin nepeh ham?
28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
Kolsong chunga achengin gamlatah songkuo hoa chenna in akiseme.
29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
Hiche a konhin aneh ding sahing akihol in mitchim keuvin avelhi jingin ahi.
30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
Anouten thisan achop chop un gancha thikam umna hiche munna chu ama namu ding ahi.
