Job 39

1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?

Nahibalo ka ba sa panahon nga ig-alanak sa kanding sa bato? Kun makatimaan ba ikaw ug mga lagsaw nga baye nga nanganak?

2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?

Naisip ba nimo ang gidaghanon sa bulan sa ilang pagpanamkon? Kun nasayud ka ba sa adlaw sa ilang pagpanganak?

3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

Sila modungo sa ilang kaugalingon, lanak nila ang ilang mga gagmay, Magahaw-as sila sa ilang mga kasakit.

4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

Ang ilang mga anak mahimong kusgan, sila sa kalibonan nanagtubo; Sila manlakaw ug dili na mamalik pag-usab.

5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?

Kinsa ba ang nagbuhi sa asno nga ihalas? Kun kinsa ba ang nagbadbad sa pisi nga gigapusan sa asno nga matulin,

6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.

Kang kansang pinuy-anan maoy gihimo ko nga kamingawan, Ug ang yuta nga asin maoy iyang puloy-anan?

7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.

Siya nagayam-id sa kagahub sa ciudad, Ni mamati siya sa pagsinggit sa mag-aabog.

8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.

Ang lungbay sa kabukiran maoy iyang sibsibanan, Ug siya magapangita sa tanang butang nga lunhaw.

9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?

Mahimuot ba ang vaca nga ihalas sa pag-alagad kanimo? Kun buot ka ba nga siya mopabilin sa imong pasungan?

10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?

Ikagakud ba nimo ang vaca nga ihalas sa iyang pisi diha sa tudling? Kun modaro ba siya sa mga walog sa imong likod?

11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?

Mosalig ka ba kaniya tungod kay siya makusganon kaayo? Kun ibilin ba nimo kaniya ang imong bulohaton?

12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?

Igasalig ba nimo kaniya, nga siya maoy magdala sa binhi ngadto sa imong balay, Ug tigumon ang trigo sa imong salug nga giukan?

13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?

Ang mga pako sa avestruz mokapakapa uban ang garbo; Apan maaghup ba ang iyang mga pako ug mga balhibo?

14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.

Tungod kay iya man nga biyaan ang iyang mga itlog sa yuta, Ug painitan sila diha sa balas,

15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

Ug hikalimtan nila nga kini madabok sa tiil, Kun katumban ba sila sa mananap nga ihalas.

16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

Mabangis siya sa iyang mga kuyabog, ingon nga daw sila dili iya: Bisan makawang ang iyang kabudlay, siya dili mahadlok;

17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.

Tungod kay gikuhaan siya sa Dios ug kaalam, Ni gihatagan siya ug salabutan.

18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.

Sa panahon nga siya molupad sa itaas, Siya magayam-id sa kabayo ug sa nagkabayo niini.

19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?

Nahatagan mo ba ang kabayo sa iyang kakusog? Gibistihan mo ba ang iyang liog sa lambungay nga nagakurogkurog?

20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

Ikaw ba ang naghimo kaniya nga makalukso sama sa dulon? Ang himaya sa iyang pagpangusmo makalilisang.

21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.

Diha sa walog siya nagakakha, ug nalipay tungod sa iyang kusog: Siya mogula aron sa pagpakighibalag sa mga tawong sangkap sa hinagiban.

22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.

Ang kalisang iyang ginatamay, ug dili siya kapugdawan; Ni motalikod siya sa pinuti.

23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.

Ang baslayan nagkagalkal batok kaniya, Ang bangkaw nga nagpangidlap ug ang salapang.

24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.

Iyang itulon ang yuta tungod sa kabangis ug kaligutgut; Ni motagad siya sa tingog sa trompeta.

25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.

Sa masubsob nga ang trompeta patingogon, siya magaingon: Aha! Ug siya makabaho sa panag-away gikan sa halayo, Sa dalugdug sa mga punoan, ug sa singgitay.

26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

Maglupad ba ang banog tungod sa iyang kaalam, Ug magtuy-od sa iyang mga pako padulong sa habagatan?

27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?

Maglupad ba ang agila sa itaas tungod sa imong pagmando, Ug magbalay sa iyang salag sa kahitas-an?

28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.

Siya sa ibabaw sa pangpang nagapuyo, ug tua didto ang iyang pinuy-anan: Sa kinatumyan sa pangpang, ug sa dapit nga malig-on.

29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.

Gikan didto siya magalantaw sa iyang dalagiton; Ang iyang mga mata makatan-aw niana gikan sa halayo.

30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.

Ang iya usab nga kuyabog mosupsop ug dugo: Ug hain gani ang mga patay, atua man siya.