Job 39
1 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
Dağ keçilərinin nə vaxt doğduğunu bilirsənmi? Maralların balalamasının vaxtını sən gözləyirsənmi?
2 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
Onlar boğaz olanda ayını-gününü sən sayırsanmı? Nə vaxt doğacaqlarını bilirsənmi?
3 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
Diz çöküb balalarını doğar, Ağrılardan qurtarar.
4 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
Balaları çöldə böyüyüb güc alar, Gedər, geri qayıtmaz.
5 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
Kim vəhşi eşşəyi azad buraxdı? Kim onun iplərini açdı?
6 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
Ona çölləri məskən verdim, Şoran düzləri ona yurd etdim.
7 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
O, şəhərdəki izdihama gülər, Sahibinin hay-küyünü eşitməz.
8 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
Təpələri dolaşıb otlar, Yaşıllığı axtarar.
9 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
Çöl öküzü sənə xidmət etmək istəyərmi? Gecəni sənin axurunda keçirərmi?
10 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
Kotan sürsün deyə onu boyunduruğa sala bilərsənmi? Ardınca dərələrdə şırım aça bilərmi?
11 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
Onun hədsiz gücünə bel bağlaya bilərsənmi? Ona ağır iş gördürə bilərsənmi?
12 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
Çöl öküzünə etibar edə bilərsən ki, Əkininin məhsulunu daşısın, Onu xırmanına yığsın?
13 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
Dəvəquşu qanadını sevinclə çırpar, Amma onun qanadı nə leyləyin qanadları ilə, Nə də ki pərləri ilə müqayisə olunur.
14 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
Yerdə yumurtalayır, Onları toz-torpaq üstündə qızdırır.
15 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
Yadından çıxarır ki, yumurtalar ayaq altında sınır, Çöl heyvanlarının ayağı altında qalır.
16 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
Balaları ilə elə sərt rəftar edir ki, Elə bil özününkü deyil, Çəkdiyi zəhmətin boşa getməsindən narahat olmaz.
17 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
Çünki Allah ona müdriklik verməyib, Ona dərrakə bəxş etməyib.
18 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
Qaçmaq üçün yenə qanad açanda Ata və atlıya gülər.
19 Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
Ata güc verən sənsənmi? Boynuna yalı qoyan sənsənmi?
20 Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
Onu çəyirtkə kimi tullandıran sənsənmi? Onun təmtəraqlı kişnəməsi xof salır.
21 Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
Dərələrə ayağını bərk vurur, Öz qüvvəsi ilə sevinib-coşur, Silahlıların qabağına çıxır.
22 Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
Qorxuya gülər, heç bir şeydən çəkinməz, Qılınc qarşısında ayağını geri çəkməz.
23 Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
Onun üstündə oxdan cingildəyir, Parlaq nizə və mizraq şimşək tək keçir.
24 Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
Coşanda qəzəblənib yeri-yurdu qapır, Şeypur çalınan kimi yerindən dik atılır.
25 För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
Şeypur çalınanda “hiaaa!” deyib kişnəyir, Döyüş qoxusunu, sərkərdələrin gurlayan səsini, Döyüşün nərəsini uzaqdan hiss edir.
26 Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
Məgər qırğı sənin dərrakənləmi uçur, Cənuba tərəf qanad açır?
27 Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
Məgər qartal sənin əmrinləmi göyə qalxır, Uca yerlərdə özünə yuva qurur?
28 På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
Sıldırım qayalarda yaşayır, Şiş uclu qayalarda məskən salır.
29 Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
Oradan şikarını axtarır, Gözləri onları uzaqdan görür.
30 Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
Onun balaları qanla qidalanır, Harada leş olsa, o da oradadır».
