Job 38
1 Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:
Tada odgovori Gospod Jovu iz vihora i reèe:
2 Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?
Ko je to što zamraèuje savjet rijeèima nerazumno?
3 Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
Opaši se sada kao èovjek; ja æu te pitati, a ti mi kazuj.
4 Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.
Gdje si ti bio kad ja osnivah zemlju? kaži, ako si razuman.
5 Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?
Ko joj je odredio mjere? znaš li? ili ko je rastegao uže preko nje?
6 Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,
Na èem su podnožja njezina uglavljena? ili ko joj je metnuo kamen ugaoni?
7 medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?
Kad pjevahu zajedno zvijezde jutrnje i svi sinovi Božji klikovahu.
8 Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,
Ili ko je zatvorio more vratima kad kao iz utrobe izide?
9 när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,
Kad ga odjeh oblakom i povih tamom;
10 när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,
Kad postavih za nj uredbu svoju i metnuh mu prijevornice i vrata;
11 och sade: "Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig"?
I rekoh: dovde æeš dolaziti, a dalje neæeš, i tu æe se ustavljati ponositi valovi tvoji.
12 Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,
Jesi li svoga vijeka zapovjedio jutru, pokazao zori mjesto njezino,
13 där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?
Da se uhvati zemlji za krajeve, i da se rastjeraju s nje bezbožnici,
14 Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;
Da se ona promijeni kao blato peèatno, a oni da stoje kao haljina,
15 då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.
Da se oduzme bezbožnicima svjetlost njihova i ruka podignuta da se slomi?
16 Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?
Jesi li dolazio do dubina morskih? i po dnu propasti jesi li hodio?
17 Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?
Jesu li ti se otvorila vrata smrtna, i vrata sjena smrtnoga jesi li vidio?
18 Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.
Jesi li sagledao širinu zemaljsku? kaži, ako znaš sve to.
19 Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,
Koje je put k stanu svjetlosti? i gdje je mjesto tami,
20 så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?
Da bi je uzeo i odveo do meðe njezine, i znao staze k domu njezinu?
21 Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!
Znaš ti; jer si se onda rodio, i broj je dana tvojih velik.
22 Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem
Jesi li ulazio u riznice šnježne? ili riznice gradne jesi li vidio,
23 -- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?
Koje èuvam za vrijeme nevolje, za dan boja i rata?
24 Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?
Kojim se putem dijeli svjetlost i ustoka se razilazi po zemlji?
25 Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,
Ko je razdijelio jazove povodnju i put svjetlici gromovnoj?
26 till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,
Da bi išao dažd na zemlju gdje nema nikoga, i na pustinju gdje nema èovjeka,
27 till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?
Da napoji pusta i nerodna mjesta, i uèini da raste trava zelena.
28 Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?
Ima li dažd oca? ili ko je rodio kaplje rosne?
29 Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?
Iz èije je utrobe izašao led, i ko je rodio slanu nebesku,
30 Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.
Da se vode skrivaju i postaju kao kamen i krajevi propasti srastaju?
31 Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?
Možeš li svezati miline vlašiæima? ili svezu štapima razdriješiti?
32 Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?
Možeš li izvesti južne zvijezde na vrijeme? ili kola sa zvijezdama njihovijem hoæeš li voditi?
33 Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?
Znaš li red nebeski? možeš li ti ureðivati vladu njegovu na zemlji?
34 Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?
Možeš li dignuti glas svoj do oblaka da bi te mnoštvo vode pokrilo?
35 Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: "Ja vi äro redo"?
Možeš li pustiti munje da idu, i da ti reku: evo nas?
36 Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?
Ko je metnuo èovjeku u srce mudrost? ili ko je dao duši razum?
37 Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,
Ko æe izbrojiti oblake mudrošæu, i mjehove nebeske ko æe izliti,
38 medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?
Da se raskvašen prah zgusne i grude da se slijepe?
39 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,
Loviš li ti lavu lov? i laviæima trbuh puniš,
40 när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?
Kad leže u peæinama i vrebaju u zaklonu svom?
41 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?
Ko gotovi gavranu hranu njegovu kad ptiæi njegovi vièu k Bogu i lutaju nemajuæi šta jesti?
