Job 38
1 Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:
And Jehovah answereth Job out of the whirlwind, and saith: —
2 Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?
Who [is] this — darkening counsel, By words without knowledge?
3 Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
Gird, I pray thee, as a man, thy loins, And I ask thee, and cause thou Me to know.
4 Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.
Where wast thou when I founded earth? Declare, if thou hast known understanding.
5 Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?
Who placed its measures — if thou knowest? Or who hath stretched out upon it a line?
6 Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,
On what have its sockets been sunk? Or who hath cast its corner-stone?
7 medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?
In the singing together of stars of morning, And all sons of God shout for joy,
8 Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,
And He shutteth up with doors the sea, In its coming forth, from the womb it goeth out.
9 när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,
In My making a cloud its clothing, And thick darkness its swaddling band,
10 när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,
And I measure over it My statute, And place bar and doors,
11 och sade: "Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig"?
And say, 'Hitherto come thou, and add not, And a command is placed On the pride of thy billows.'
12 Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,
Hast thou commanded morning since thy days? Causest thou the dawn to know its place?
13 där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?
To take hold on the skirts of the earth, And the wicked are shaken out of it,
14 Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;
It turneth itself as clay of a seal And they station themselves as clothed.
15 då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.
And withheld from the wicked is their light, And the arm lifted up is broken.
16 Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?
Hast thou come in to springs of the sea? And in searching the deep Hast thou walked up and down?
17 Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?
Revealed to thee were the gates of death? And the gates of death-shade dost thou see?
18 Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.
Thou hast understanding, Even unto the broad places of earth! Declare — if thou hast known it all.
19 Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,
Where [is] this — the way light dwelleth? And darkness, where [is] this — its place?
20 så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?
That thou dost take it unto its boundary, And that thou dost understand The paths of its house.
21 Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!
Thou hast known — for then thou art born And the number of thy days [are] many!
22 Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem
Hast thou come in unto the treasure of snow? Yea, the treasures of hail dost thou see?
23 -- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?
That I have kept back for a time of distress, For a day of conflict and battle.
24 Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?
Where [is] this, the way light is apportioned? It scattereth an east wind over the earth.
25 Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,
Who hath divided for the flood a conduit? And a way for the lightning of the voices?
26 till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,
To cause [it] to rain on a land — no man, A wilderness — no man in it.
27 till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?
To satisfy a desolate and waste place, And to cause to shoot up The produce of the tender grass?
28 Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?
Hath the rain a father? Or who hath begotten the drops of dew?
29 Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?
From whose belly came forth the ice? And the hoar-frost of the heavens, Who hath begotten it?
30 Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.
As a stone waters are hidden, And the face of the deep is captured.
31 Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?
Dost thou bind sweet influences of Kimah? Or the attractions of Kesil dost thou open?
32 Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?
Dost thou bring out Mazzaroth in its season? And Aysh for her sons dost thou comfort?
33 Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?
Hast thou known the statutes of heaven? Or dost thou appoint Its dominion in the earth?
34 Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?
Dost thou lift up to the cloud thy voice, And abundance of water doth cover thee?
35 Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: "Ja vi äro redo"?
Dost thou send out lightnings, and they go And say unto thee, 'Behold us?'
36 Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?
Who hath put in the inward parts wisdom? Or who hath given To the covered part understanding?
37 Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,
Who doth number the clouds by wisdom? And the bottles of the heavens, Who doth cause to lie down,
38 medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?
In the hardening of dust into hardness, And clods cleave together?
39 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,
Dost thou hunt for a lion prey? And the desire of young lions fulfil?
40 när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?
When they bow down in dens — Abide in a thicket for a covert?
41 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?
Who doth prepare for a raven his provision, When his young ones cry unto God? They wander without food.
