Job 38
1 Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:
Then spake Jehovah to Job out of the whirlwind, and said:
2 Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?
Who is this that darkeneth counsel by words without knowledge?
3 Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
Gird up thy loins like a man! I will ask thee, and answer thou me!
4 Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.
Where wast thou when I laid the foundations of the earth? Declare, if thou hast understanding!
5 Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?
Who fixed its dimensions, that thou shouldst know it! Or who stretched out the line upon it?
6 Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,
Upon what were its foundations fixed? And who laid its corner-stone,
7 medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?
When the morning stars sang together, And all the sons of God shouted for joy?
8 Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,
And who shut up the sea with doors, When it burst forth as from the womb?
9 när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,
When I made the clouds its mantle, And thick darkness its swaddling-band;
10 när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,
When I appointed for it my bound, And fixed for it bars and doors;
11 och sade: "Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig"?
And said, Thus far shalt thou come, and no farther, And here shall thy proud waves be stayed!
12 Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,
Hast thou, in thy life, given charge to the morning, Or caused the day-spring to know its place,
13 där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?
That it should lay hold of the ends of the earth, And shake the wicked out of it?
14 Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;
It is changed as clay by the seal; And all things stand forth as in rich apparel.
15 då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.
But from the wicked their light is withheld, And the high-raised arm is broken.
16 Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?
Hast thou visited the springs of the sea, And walked through the recesses of the deep?
17 Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?
Have the gates of death been disclosed to thee, And hast thou seen the gates of the shadow of death?
18 Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.
Hast thou surveyed the breadth of the earth? Declare, if thou knowest it all!
19 Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,
Where is the way to the abode of light? And darkness—where is its dwelling-place?
20 så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?
That thou shouldst lead it to its boundary, And that thou shouldst know the paths to its mansion!
21 Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!
Surely thou knowest; for thou wast then born! And the number of thy years is great!
22 Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem
Hast thou visited the storehouses of the snow, Or seen the treasuries of the hail,
23 -- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?
Which I have reserved against the time of trouble, —Against the day of battle and war?
24 Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?
What is the way to where light is distributed, And the east wind spread abroad upon the earth?
25 Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,
Who hath prepared channels for the rain, And a path for the thunder-flash,
26 till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,
To give rain to the land without an inhabitant, To the wilderness wherein is no man;
27 till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?
To satisfy the desolate and waste ground, And cause the tender herb to spring forth?
28 Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?
Hath the rain a father? Or who hath begotten the drops of the dew?
29 Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?
Out of whose womb came the ice? And who hath gendered the hoar-frost of heaven?
30 Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.
The waters are hid as under stone, And the face of the deep becometh solid.
31 Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?
Canst thou fasten the bands of the Pleiades, Or loosen the chains of Orion?
32 Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?
Canst thou lead forth the Signs in their season, Or guide the Bear with her sons?
33 Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?
Knowest thou the ordinances of the heavens? Hast thou appointed their dominion over the earth?
34 Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?
Canst thou lift up thy voice to the clouds, So that abundance of waters will cover thee?
35 Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: "Ja vi äro redo"?
Canst thou send forth lightnings, so that they will go, And say to thee, “Here we are”?
36 Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?
Who hath put understanding in the reins, And given intelligence to the mind?
37 Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,
Who numbereth the clouds in wisdom? And who poureth out the bottles of heaven,
38 medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?
When the dust floweth into a molten mass, And the clods cleave fast together?
39 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,
Canst thou hunt prey for the lioness, Or satisfy the hunger of the young lions,
40 när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?
When they couch in their dens, And lie in wait in the thicket?
41 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?
Who provideth for the raven his food, When his young ones cry unto God, While they wander about without food?
