Job 38
1 Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:
Then did the Lord address Job out of the storm-wind, and said,
2 Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?
Who is this that casteth darkness [on my] counsel by words without knowledge?
3 Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
Do but gird up like a mighty man thy loins: and I will ask thee, and do thou inform me.
4 Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.
Where wast thou when I laid the foundations of the earth? tell it, if thou hast any understanding [of it].
5 Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?
Who fixed her measurements, if thou knowest it? or who stretched the measuring-line over her?
6 Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,
Upon what are her foundation-pillars placed at rest? or who laid her corner-stone:
7 medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?
When altogether sang the morning stars in gladness, and shouted for joy all the sons of God?
8 Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,
And who closed up with doors the sea, when, issuing forth, it came out of the deep bosom of the earth?
9 när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,
When I made the clouds its garment, and thick fog its swaddling-cloth,
10 när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,
And when I decreed for it my law, and set [for it] bars and doors,
11 och sade: "Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig"?
And said, Thus far mayest thou come, but no farther; and here shall be stayed [thy strength] in the pride of thy waves?
12 Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,
Didst thou ever, in all thy days, command the morning; didst thou ever assign the morning-dawn its place:
13 där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?
That it might lay hold of the ends of the earth, so that the wicked might be shaken out therefrom?
14 Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;
She is changed as the sealing-clay: and [all things] stand as though newly clad.
15 då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.
And from the wicked is their light withdrawn, and the high-raised arm is broken.
16 Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?
Didst thou ever penetrate as far as the springs of the sea? or wander through the bottom of the deep?
17 Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?
Were the gates of death ever laid open unto thee? or canst thou see the doors of the shadow of death?
18 Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.
Hast thou a clear understanding of the breadth of the earth? Tell it, if thou knowest it all.
19 Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,
Where is the way [to the spot where] the light dwelleth? and the darkness—where is its place,
20 så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?
That thou mightest take each to its boundary, and that thou mightest mark the pathways to its house?
21 Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!
Thou [surely] knowest it; because thou wast then born, and the number of thy days is great!
22 Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem
Didst thou ever enter into the treasuries of the snow? or canst thou see the treasuries of the hail,
23 -- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?
Which I have reserved for the time of distress, for the day of fight and battle?
24 Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?
Where is the way [to the spot where] the light divideth itself, [where] the east wind is scattered over the earth?
25 Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,
Who hath divided off watercourses for the overflowing rain, and a way for the lightning [that is followed by] thunders,
26 till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,
To bring rain on a land, void of men; on a wilderness wherein no son of earth [is found];
27 till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?
To satisfy waste and desolate lands; and to promote the growth of the tender grass?
28 Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?
Hath the rain a father? or who hath begotten the drops of the dew?
29 Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?
Out of whose womb cometh forth the ice? and the hoary frost of heaven—who giveth birth to it?
30 Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.
[When] like a stone the waters are congealed, and the face of the deep is bound in fetters?
31 Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?
Canst thou bind together the chains of the Pleiades, or loosen the bands of Orion?
32 Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?
Canst thou bring forth the constellations of the zodiac, each in its season? or canst thou guide the Bear with its young?
33 Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?
Knowest thou the laws of heaven? or dost thou appoint its rule on the earth?
34 Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?
Canst thou lift up to the clouds thy voice, that the abundance of waters may cover thee?
35 Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: "Ja vi äro redo"?
Canst thou send out lightnings, that they may go, and say unto thee, Here are we?
36 Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?
Who hath put wisdom in the dark clouds? or who hath given understanding to the bright meteors?
37 Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,
Who ordaineth the skies with wisdom? or who emptieth out the bottles of heaven.
38 medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?
When the dust is poured out as molten metal, and the clods are made to cleave fast together?
39 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,
Dost thou hunt for the lioness her prey? and suppliest thou the food for the young lions,
40 när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?
When they are couched in their lairs, rest in the thicket, lying in wait?
41 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?
Who provideth for the raven his provision? when his young ones cry unto God, and wander about for lack of food?
