Job 38

1 Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:

Nu nam Jahweh het woord, en sprak tot Job in de storm:

2 Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?

Wie zijt gij, die de Voorzienigheid duister maakt Door woorden zonder verstand?

3 Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

Omgord uw lenden als een man, Ik zal u vragen stellen, gij moogt Mij leren!

4 Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.

Waar waart ge, toen Ik de aarde grondde: Vertel het, zo ge er iets van weet!

5 Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?

Wie heeft haar grootte bepaald: gij weet het zo goed; Wie het meetsnoer over haar gespannen?

6 Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,

Waarop zijn haar zuilen geplaatst, Of wie heeft haar hoeksteen gelegd:

7 medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?

Onder het gejuich van het koor der morgensterren, Het jubelen van de zonen Gods?

8 Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,

Wie heeft de zee achter deuren gesloten, Toen zij bruisend uit de moederschoot kwam;

9 när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,

Toen Ik haar de wolken gaf als een kleed, De nevel als haar windsels;

10 när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,

Toen Ik haar grenzen heb gesteld, Slagboom en grendels haar gaf;

11 och sade: "Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig"?

Toen Ik sprak: Ge komt tot hier en niet verder, Hier wordt de trots van uw golven gebroken!

12 Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,

Hebt gij ooit in uw leven de morgen ontboden, De dageraad zijn plaats bestemd,

13 där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?

Om de zomen der aarde te bezetten En er vlammen uit te schudden?

14 Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;

Zij flonkert als een kostbare zegelsteen, Wordt bontgeverfd als een kleed,

15 då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.

Totdat de stralen hun licht wordt ontnomen, Hun opgeheven arm wordt gebroken.

16 Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?

Zijt ge doorgedrongen tot de bronnen der zee, Hebt ge de bodem van de Oceaan bewandeld;

17 Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?

Zijn u de poorten des doods getoond, De wachters der duisternis u verschenen;

18 Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.

Hebt ge de breedten der aarde omvat: Zeg op, wanneer ge dit allemaal weet!

19 Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,

Waar is de weg naar de woning van het licht, En waar heeft de duisternis haar verblijf,

20 så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?

Zodat gij ze naar hun plaats kunt brengen, En hun de paden naar huis kunt leren?

21 Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!

Ge weet het toch, want toen werdt ge geboren, Het getal van uw jaren is immers zo groot!

22 Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem

Zijt ge doorgedrongen tot de schuren der sneeuw, Hebt ge de opslagplaatsen van de hagel aanschouwd,

23 -- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?

Die Ik heb opgespaard voor de tijd van benauwing, Voor de dag van aanval en strijd?

24 Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?

Waar is de weg, waar de kou zich verspreidt, Waar de oostenwind over de aarde giert?

25 Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,

Wie heeft voor de stortvloed kanalen gegraven, En paden voor de donderwolken,

26 till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,

Om regen te geven op onbewoond land, Op steppen, waar zich geen mens bevindt;

27 till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?

Om woestijn en wildernis te verzadigen, Uit de dorre grond het gras te doen spruiten?

28 Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?

Heeft de regen een vader, Of wie heeft de druppels van de dauw verwekt;

29 Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?

Uit wiens schoot is het ijs te voorschijn gekomen, Wie heeft het rijp in de lucht gebaard?

30 Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.

De wateren worden hard als steen, De vlakte van de Afgrond sluit zich aaneen!

31 Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?

Kunt gij de banden der Plejaden knopen, Of de boeien van de Orion slaken;

32 Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?

Kunt gij de maan op tijd naar buiten doen treden, Leidt gij de Beer met zijn jongen?

33 Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?

Schrijft gij de hemel de wetten voor, Stelt gij zijn macht over de aarde vast;

34 Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?

Verheft gij uw stem tot de wolken, Gehoorzaamt ù de watervloed?

35 Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: "Ja vi äro redo"?

Zendt gij de bliksems uit, en ze gaan; Zeggen ze tot u: Hier zijn we terug?

36 Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?

Wie heeft inzicht aan den reiger gegeven Verstand geschonken aan den haan;

37 Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,

Wie telt met wijsheid de wolken af, En giet de zakken van de hemel leeg:

38 medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?

Wanneer de bodem hard is als ijzer, De kluiten aan elkander kleven?

39 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,

Jaagt gij een prooi voor de leeuwin, Stilt gij de honger der welpen,

40 när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?

Wanneer ze in hun holen liggen, Of loeren tussen de struiken?

41 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?

Wie geeft ze tegen de avond haar buit, Wanneer haar jongen tot de Godheid roepen, En zonder voedsel rond blijven snuffelen, Op zoek naar spijs?