Job 37
1 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
Por lo cual también se estremece mi corazón y salta fuera de su lugar.
2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
¡Escuchen atentamente el trueno de su voz y el estruendo que sale de su boca!
3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
Suelta sus relámpagos por debajo de todo el cielo, que llegan hasta los confines de la tierra.
4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
Tras ellos ruge su voz. Truena ʼEL con voz majestuosa, y aunque sea oída su voz, no los detiene.
5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
ʼEL truena con voz maravillosa y hace cosas que no podemos comprender.
6 Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
A la nieve dice: Cae a la tierra. También a la lluvia y al aguacero torrencial.
7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
Así hace que todo hombre se retire, para que todos los hombres reconozcan su obra.
8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
Las bestias se meten en lugar de descanso y permanecen en sus guaridas.
9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
De su cámara viene la tormenta y el frío de los vientos del norte.
10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
Por el soplo de ʼEL se forma el hielo y se congelan las amplias aguas.
11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
Carga de humedad la densa nube. Dispersa las nubes con sus relámpagos,
12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
que giran según su designio para cumplir sus órdenes sobre la superficie de la tierra habitada.
13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
Las hace venir, unas veces como azote, otras, a favor de su tierra y otras por misericordia.
14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
Oh Job, escucha esto. Detente y considera las maravillas de ʼEL.
15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
¿Sabes cuándo ʼEloah las establece y hace fulgurar la luz de su nube?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
¿Conoces tú el equilibrio de las nubes, las obras prodigiosas de Aquél que es perfecto en conocimiento?
17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
¿Por qué están calientes tus ropas cuando la tierra está tranquila a causa del viento del sur?
18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
¿Extendiste con Él la bóveda celeste, sólida como un espejo fundido?
19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
Muéstranos qué le diremos. Porque no podemos ordenar nuestras ideas a causa de las tinieblas.
20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
¿Será necesario informarle lo que yo digo? ¿O debe un hombre desear que sea tragado?
21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
Ciertamente no es posible mirar la luz oscurecida por las nubes, pero un viento pasa, y la despeja.
22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
Del norte asoma un dorado resplandor. ¡En ʼEloha hay una asombrosa majestad!
23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
¡ʼEL-Shadday, a Quien no alcanzamos! Exaltado en poder, Él no hará violencia a la equidad. Es abundante en justicia.
24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
Por tanto, los hombres le temen. Él no estima a alguno que cree en su corazón ser sabio.
