Job 37
1 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
“Por esto tiembla mi corazón, y salta de su lugar.
2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
Oíd, oíd el trueno de su voz, el ruido que sale de su boca.
3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
Lo hace retumbar por toda la extensión del cielo, y su fulgor brilla hasta los confines de la tierra.
4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
Tras de Él se oye una voz rugiente; pues truena con la voz de su majestad; y no retiene más (los rayos) cuando se oye su voz.
5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
Truena la voz de Dios y obra maravillas, hace cosas grandes e inescrutables.
6 Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
Pues a la nieve dice: «¡Baja a la tierra!» Él (envía) la lluvia y los aguaceros torrenciales.
7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
Sobre la mano de todos pone un sello, para que todos conozcan Su obra.
8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
Las fieras se retiran a sus cubiles, y descansan en sus guaridas.
9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
De sus cámaras sale el huracán, y del norte viene el frío.
10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
Al soplo de Dios se forma el hielo, y en su derretimiento se ensanchan las aguas.
11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
Él carga con vapor la nube, y la nube esparce sus fulgores,
12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
que dando vueltas según sus planes hacen lo que Él manda sobre la redondez de la tierra;
13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
ora para corrección de su tierra, ora para mostrar su misericordia.
14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
Esto, oh Job, escúchalo bien, detente, y considera las maravillas de Dios.
15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
¿Sabes tú cómo Dios las realiza, y cómo hace relampaguear la luz de sus nubes?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
¿Conoces tú el balanceo de las nubes, las maravillas de Aquel que es perfecto en saber?
17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
¿ (Sabes) tú por qué se calientan tus vestidos, cuando la tierra se calla bajo el soplo del Austro?
18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
¿Extendiste tú con Él el firmamento, tan sólido como un espejo fundido?
19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
Díganos qué debemos responderle, ya que no sabemos qué decirle, siendo como somos ignorantes.
20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
Mas ¿hay que contarle lo que yo digo? pues el hombre, por más que hable, no es más que una nada.
21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
Ahora ya no se ve la luz, aquel resplandor en el firmamento; pasó el viento, y lo deja despejado.
22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
Del norte viene áureo (brillo), la terrible majestad, que envuelve a Dios.
23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
Él Todopoderoso, el inaccesible, es grande en poder y juicio, es rico en justicia, y no oprime a nadie.
24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
Por eso han de temerlo los hombres: no mira Él a los que se creen sabios.”
