Job 37
1 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
之がためにわが心わななき その處を動き離る
2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
神の聲の響およびその口より出る轟聲を善く聽け
3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
これを天が下に放ち またその電光を地の極にまで至らせたまふ
4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
その後聲ありて打響き 彼威光の聲を放ちて鳴わたりたまふ その御聲聞えしむるに當りては電光を押へおきたまはず
5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
神奇しくも御聲を放ちて鳴わたり 我儕の知ざる大なる事を行ひたまふ
6 Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
かれ雪にむかひて地に降れと命じたまふ 雨すなはちその權能の大雨にも亦しかり
7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
斯かれ一切の人の手を封じたまふ 是すべての人にその御工作を知しめんがためなり
8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
また獸は穴にいりてその洞に居る
9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
南方の密室より暴風きたり 北より寒氣きたる
10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
神の氣吹によりて氷いできたり 水の寛狹くせらる
11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
かれ水をもて雲に搭載せまた電光の雲を遠く散したまふ
12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
是は神の導引によりて週る 是は彼の命ずるところを盡く世界の表面に爲んがためなり
13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
その之を來らせたまふは或は懲罰のため あるひはその地のため 或は恩惠のためなり
14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
ヨブよ是を聽け 立ちて神の奇妙き工作を考へよ
15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
神いかに是等に命を傳へその雲の光明をして輝かせたまふか汝これを知るや
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
なんぢ雲の平衡知識の全たき者の奇妙き工作を知るや
17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
南風によりて地の穩かになる時なんぢの衣服は熱くなるなり
18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
なんぢ彼とともに彼の堅くして鑄たる鏡のごとくなる蒼穹を張ることを能せんや
19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
われらが彼に言ふべき事を我らに教へよ 我らは暗昧して言詞を列ぬること能はざるなり
20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
われ語ることありと彼に告ぐべけんや 人あに滅ぼさるることを望まんや
21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
人いまは雲霄に輝やく光明を見ること能はず 然れど風きたりて之を吹清む
22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
北より黄金いできたる 神には畏るべき威光あり
23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
全能者はわれら測りきはむることを得ず 彼は能おほいなる者にいまし審判をも公義をも抂たまはざるなり
24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
この故に人々かれを畏る 彼はみづから心に有智とする者をかへりみたまはざるなり
