Job 37

1 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.

Pudno, agkibkibbayo ti pusok iti daytoy; ken aggargaraw iti ayanna.

2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.

O, denggem ti daranudor ti timekna, ti aweng a rumrumuar manipud iti ngiwatna.

3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.

Ibabaonna daytoy iti sirok ti entero a tangatang, ken ibabaonna dagiti kimatna kadagiti beddeng ti daga.

4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.

Adda timek nga agdaranudor kalpasan daytoy; paggurruodenna babaen iti timek ti kinatan-okna; saanna a laplappedan dagiti kimat no mangngeg ti timekna.

5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.

Paggurruoden ti Dios iti nakakaskasdaaw a wagas babaen iti timekna; agar-aramid isuna kadagiti naindaklan a banbanag a saantayo a maawatan.

6 Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.

Ta ibagbagana kadagiti niebe, 'Agtinnagka iti rabaw ti daga'; kasta met kadagiti arbis, 'Agbalinka a napigsa a tudo.'

7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.

Pagsarsardengenna ti ima ti tunggal tao manipud iti panagtrabaho, tapno makita dagiti amin a tattao nga inaramidna dagiti aramidna.

8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.

Ket aglemmeng dagiti narungsot nga ayup ken agtalinaedda kadagiti rukibda.

9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;

Aggapgapu ti bagyo iti siledna iti abagatan ken aggapgapu ti lamiis manipud iti agwarwaras nga angin iti amianan.

10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.

Babaen iti anges ti Dios, tumaud ti yelo; ken tumanken a kasla landok ti nalawa a danum.

11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.

Pudno, padagsenenna ti napuskol nga ulep babaen iti linnaaw; iwar-warasna ti kimatna kadagiti ulep.

12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.

Pagrikus-rikusenna dagiti ulep babaen iti panangiturongna, tapno maaramidda ti aniaman nga ibilbilinna kadakuada iti ngatoen ti entero a lubong.

13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.

Ar-aramidenna amin dagitoy; no dadduma mapaspasamak daytoy para iti pannakailinteg, no dadduma para kadagiti dagana, ken no dadduma ket kas panangtungpal iti napudno a tulagna.

14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.

Denggem daytoy, Job; agsardengka ken panunotem dagiti nakakaskasdaaw nga aramid ti Dios.

15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?

Ammom kadi no kasano ti panangbilin ti Dios kadagiti ulep ken panagpakimatna kadagitoy?

16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?

Maawatam kadi ti panagtapaw dagiti ulep, dagiti nakakaskasdaaw nga aramid ti Dios, nga addaan iti naan-anay a pannakaammo?

17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?

Maawatam kadi no kasano a bumara dagiti kawesmo no agtalna ti daga gapu iti angin manipud iti abagatan?

18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?

Maiwarasmo kadi ti tangatang a kas iti kabaelanna—ti tangatang, a kas kabileg ti sarming a landok?

19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.

Isuronakami iti rumbeng nga ibagami kenkuana, ta saanmi a mapagsasaruno dagiti ibagami gapu iti kinasipnget dagiti panunotmi.

20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?

Rumbeng kadi a mabagaan isuna a kayatko ti makitungtung kenkuana? Tarigagayan kadi ti maysa a tao ti matilmon?

21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.

Ita, saan a maperreng dagiti tattao ti init no agranraniag daytoy iti tangatang kalpasan a makalabas ti angin ken winaknitan dagiti ulep.

22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;

Aggapu iti amianan ti nabalitukan a kinarangrang—iti Dios ti nakakaskasdaaw a dayag.

23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.

Maipanggep iti Mannakabalin-amin, saantayo a mabirukan isuna; naindaklan ti pannakabalin ken ti kinalintegna. Saanna nga idaddadanes dagiti tattao.

24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.

Ngarud, kabuteng dagiti tattao isuna. Saanna nga ipangpangag dagiti mangipagpagarup a nasiribda.”