Job 37
1 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
Myn herte dredde of this thing, and is moued out of his place.
2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
It schal here an heryng in the feerdfulnesse of his vois, and a sown comynge forth of his mouth.
3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
He biholdith ouere alle heuenes; and his liyt is ouere the termes of erthe.
4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
Sown schal rore aftir hym, he schal thundre with the vois of his greetnesse; and it schal not be souyt out, whanne his vois is herd.
5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
God schal thundre in his vois wondurfulli, that makith grete thingis and that moun not be souyt out.
6 Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
Which comaundith to the snow to come doun on erthe, and to the reynes of wijntir, and to the reynes of his strengthe.
7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
Which markith in the hond of alle men, that alle men knowe her werkis.
8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
An vnresonable beeste schal go in to his denne, and schal dwelle in his caue, `ethir derke place.
9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
Tempestis schulen go out fro the ynnere thingis, and coold fro Arturus.
10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
Whanne God makith blowyng, frost wexith togidere; and eft ful brood watris ben sched out.
11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
Whete desirith cloudis, and cloudis spreeden abrood her liyt.
12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
Whiche cloudes cumpassen alle thingis bi cumpas, whidur euere the wil of the gouernour ledith tho, to al thing which he comaundith `to tho on the face of the world;
13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
whether in o lynage, ethir in his lond, ether in what euer place of his merci he comaundith tho to be foundun.
14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
Joob, herkene thou these thingis; stonde thou, and biholde the meruels of God.
15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
Whethir thou woost, whanne God comaundide to the reynes, that tho schulen schewe the liyt of hise cloudis?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
Whether thou knowist the grete weies of cloudis, and perfit kunnyngis?
17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
Whether thi cloothis ben not hoote, whanne the erthe is blowun with the south?
18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
In hap thou madist with hym heuenes, which moost sad ben foundid, as of bras.
19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
Schewe thou to vs, what we schulen seie to hym; for we ben wlappid in derknessis.
20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
Who schal telle to hym, what thingis Y speke? yhe, if he spekith, a man schal be deuourid.
21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
And now men seen not liyt; the eir schal be maad thicke sudenli in to cloudis, and wynd passynge schal dryue awei tho.
22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
Gold schal come fro the north, and ferdful preisyng of God.
23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
For we moun not fynde him worthili; he is greet in strengthe, and in doom, and in riytfulnesse, and may not be teld out.
24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
Therfor men schulen drede hym; and alle men, that semen to hem silf to be wise, schulen not be hardi to biholde.
