Job 37
1 Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
At this also my heart trembleth, and is moved upward out of its place.
2 Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
Hear, O hear, the rattling of his thunder, and the storm's roar that goeth out of his mouth.
3 Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
Under the whole heavens he letteth it loose, and his lightning over the ends of the earth.
4 Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
Behind it roareth the thunder; he thundereth with his majestic voice; and he holdeth them not back when his voice is heard.
5 Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
God thundereth with his marvelous voice: he doth great things, which we cannot comprehend.
6 Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
For to the snow he saith, Be thou on the earth: likewise the pouring rain, and to the pouring rains of his strength.
7 Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
He sealeth it on the hand of every man, that all men whom he hath made may know it.
8 Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
Then retire the beasts into [their] dens, and rest in their lairs.
9 Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
Out of [his] chamber cometh the whirlwind, and out of the north, the cold.
10 med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
From the breathing of God ice is given, and the broad waters become solid.
11 Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
Also with moisture he loadeth the cloud; [and] he scattereth the cloud of his lightning;
12 De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
And it is turned round about by his guidance, to execute what he commandeth it upon the face of the world, the earth.
13 Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
Whether it be as a chastising rod—if this be destined for his earth—or for kindness, doth he cause it to come.
14 Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
Give ear unto this, O Job: stand still, and consider well the wonders of God.
15 Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
Dost thou know how God hath imposed [a law] on them, and [how] he hath caused the light of his cloud to shine?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
Dost thou know aught about the balancings of the clouds, the wondrous works of him who is perfect in knowledge?
17 Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
[Thou] who clothest thyself with warm garments, when He giveth the earth rest from the south wind?
18 Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
Hast thou with him spread out the skies, which are strong even as a molten mirror?
19 Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
Let us know what we shall say unto him: we cannot set aught in order [before him] because of darkness.
20 Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
Can [all] be related of him, when I speak [ever so much]? or if a man talk [of him] even till he be swallowed up [in death]?
21 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
Yet now men see not the light which is bright in the skies, when the wind hath passed along, and purified them.
22 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
The golden [light] that cometh out of the north: around God is terrible majesty.
23 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
The Almighty, whom we cannot find out, excellent in power, and in justice, and abounding in righteousness, will not afflict:
24 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
Therefore do men fear him; he respecteth not any that are wise of heart.
